Sanktioner mot Ryssland sedan februari 2022

Inledning och bakgrund

Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 utlöste en omedelbar och samordnad våg av sanktioner från stora delar av omvärlden. Europeiska unionen (EU), USA, Storbritannien, Kanada, Australien, Japan, Sydkorea med flera har infört de mest omfattande sanktionspaketen någonsin mot Ryssland. Syftet är att pressa Ryssland ekonomiskt och politiskt för att försvaga dess förmåga att bedriva kriget. Sanktionerna har riktats mot ett brett spektrum av mål – från banker, företag och handelsvaror till enskilda oligarker och politiker. Nedan följer en utförlig genomgång av de sanktioner som införts sedan februari 2022, uppdelat per aktör, samt en analys av deras syften, effekter och en tidslinje över viktiga sanktionspaket.

Kategorier av sanktioner: Sanktionerna kan grovt indelas i fyra kategorier:

• Finansiella sanktioner: Åtgärder mot Rysslands finanssektor för att strypa finansiering. Exempel är frysning av den ryska centralbankens valutareserver, utestängning av stora ryska banker från det globala SWIFT-systemet och förbud för ryska företag att skaffa kapital på västvärldens finansmarknader. Omkring 70 % av det ryska banksystemets tillgångar är nu under sanktion.
• Handels- och ekonomiska sanktioner: Import- och exportförbud av strategiska varor för att minska Rysslands intäkter och försämra dess ekonomi. Det inkluderar EU:s importstopp på rysk olja, kol och stål, G7-ländernas pristak på rysk olja, och exportkontroller av högteknologiska produkter (t.ex. halvledare och maskiner) till Ryssland. Rysslands mest lukrativa exportsektorer som energi och metaller har drabbats hårt – rysk BNP föll ca 2,1 % under 2022 och utrikeshandeln sjönk markant till följd av sanktionerna.
• Teknologiska sanktioner: Exportrestriktioner på varor med dubbla användningsområden (civil och militär) samt avancerad teknik. T.ex. har väst förbjudit export av mikrochips, elektronik, flygplansdelar, programvara och utrustning som kan användas i Rysslands försvarsindustri. Syftet är att lamslå Rysslands militära förmåga och krigsmaskin genom att hindra tillgången till avancerad teknik.
• Personrelaterade sanktioner: Sanktioner mot individer – såsom president Putin, hans närmaste krets, oligarker, propagandister och militärer – samt mot vissa företag och organisationer. Dessa sanktioner innebär oftast frysning av deras tillgångar utomlands och reseförbud till de länder som inför sanktionerna. Totalt har västländerna sanktionerat tusentals personer och företag; exempelvis har EU listat nästan 2 400 individer och enheter och Storbritannien 1 733 individer och 382 enheter för sanktioner sedan invasionen. Sanktionerna träffar också högt uppsatta beslutsfattare (t.ex. alla ledamöter i ryska duman och nationella säkerhetsrådet) samt oligarker som Roman Abramovitj m.fl., med syfte att påföra Rysslands politiska och ekonomiska elit tydliga kostnader för kriget.

Nedan följer en genomgång per aktör av vilka sanktioner som införts, samt deras omfattning och mål.

Europeiska unionen (EU)

EU har sedan februari 2022 antagit 18 omfattande sanktionspaket mot Ryssland (samt ytterligare sanktioner mot Belarus för dess inblandning). Dessa beslut har tagits enhälligt av medlemsstaterna och representerar en successiv skärpning av åtgärderna över tid. EU-sanktionerna spänner över finans, energi, handel, transport, försvar och personlistningar:

• Finanssektorn: EU stängde tidigt ute flera stora ryska banker från SWIFT-systemet (t.ex. Sberbank, VTB, VEB) för att förhindra internationella betalningar. Ryska staten och företag har förlorat tillgång till EU:s kapitalmarknader – det är förbjudet att handla med ryska statspapper, ge lån till ryska offentliga bolag eller ta emot insättningar över 100 000 euro från ryska medborgare. EU frös också Rysslands centralbanks tillgångar. Sammanlagt har cirka 300 miljarder euro av Ryska centralbankens reserver blockerats globalt (varav två tredjedelar inom EU). Över 1500 ryska individer och enheter har fått sina tillgångar frysta i EU, till ett värde omkring 20 miljarder euro. Vidare har EU förbjudit handel med kryptotillgångar för ryska aktörer samt förbjudit europeiska investerare att köpa eller sälja ryska värdepapper.
• Energi och råvaror: Energisektorn – kärnan i Rysslands ekonomi – har mött hårda EU-restriktioner. I april 2022 beslutade EU att förbjuda import av ryskt kol. I juni 2022 antogs ett oljepaket (sanktionspaket 6) som innebar ett embargo på rysk råolja och petroleumprodukter sjövägen, med en nedtrappningsperiod på 6–8 månader (olja via pipelines undantogs temporärt). Fr.o.m. december 2022 har EU helt stoppat nästan all rysk oljeimport, vilket tillsammans med G7:s globala pristak på rysk olja (60 USD/fat) drastiskt minskat Rysslands oljeintäkter. Under januari–februari 2023 föll Rysslands månadsvisa oljeexportintäkter med 27 % respektive 42 % jämfört med året innan. Även gasimporten har i praktiken upphört då Ryssland själv ströp gasflödet och EU hittade andra leverantörer. Utöver energi har EU förbjudit import av en rad andra ryska varor som stål/järn, guld, cement, trä, fisk och vodka – varor som inbringar betydande intäkter för Ryssland. Målet är att stärka pressen på Kreml genom att minska dess exportintäkter.
• Exportkontroller (teknologi): EU har infört omfattande exportförbud av avancerad teknik och utrustning till Ryssland. Alla produkter med dubbla användningsområden (civilt/militärt) är förbjudna att exportera sedan kriget startade. Detta innefattar elektronik, halvledare, telekomutrustning, sensorer, navigationssystem, flygplansdelar och maritim teknik. Även export av lyxvaror (t.ex. lyxbilar, smycken, modevaror över ett visst värde) förbjöds i mars 2022 för att slå mot den ryska eliten. Ytterligare skärpningar har lagts till i senare paket, t.ex. förbud att exportera industrimaskiner, kemikalier, elektronikkomponenter och reservdelar som kan gynna rysk militär industri. Genom 2023–24 utökades listan på förbjudna högteknologiska komponenter (bl.a. drönarkomponenter, optik, kvantteknik, specialiserad elektronik) i syfte att täppa till kryphål och hindra Ryssland från att skaffa förnödenheter via tredje land. EU har även förbjudit export av tryckpressar och sedlar (euro) till Ryssland, vilket påverkar landets finanssystem.
• Transport och infrastruktur: EU har stängt sitt luftrum för alla ryska flygbolag och flygplan sedan 28 februari 2022. Detta försvårar person- och godstransporter kraftigt för Ryssland. Ryskflaggade fartyg har också förbjudits att anlöpa EU-länders hamnar (med vissa undantag för t.ex. humanitära leveranser). Även ryska lastbilsåkerier är portade från vägtransporter inom EU. Senare paket utökade förbudet till att även omfatta slussar och kanaler i EU för ryska fartyg. Dessa åtgärder isolerar Ryssland logistiskt och försvårar handelstransporter.
• Medier och propaganda: EU har riktat sanktioner mot ryska statsstödda medier som sprider desinformation. Redan i mars 2022 förbjöds ryska kanalerna Russia Today (RT) och Sputnik från att sända eller spridas inom EU. Senare paket har lagt till fler propagandakanaler på stopplistan (t.ex. RIA Novosti, RTR Planeta, Rossija 1 med flera). Målet är att hindra Kremls propagandaapparat från att verka i Europa.
• Individuella listningar: Totalt har EU (per juli 2023) listat nästan 1 800 personer (bl.a. Putin, utrikesminister Lavrov, försvarsledningen, ledamöter i statsduman och Federationsrådet, oligarker som Michail Fridman, Alisjer Usmanov m.fl.) samt över 200 företag/enheter för sanktioner. De listade får sina eventuella tillgångar i EU frysta och förbjuds resa in i eller ens transitera genom EU. Varje nytt sanktionspaket har utökat denna lista: till exempel i paket 10 (feb 2023) lades 87 individer till, i paket 11 (juni 2023) ytterligare 71 personer, i paket 13 (feb 2024) hela 106 personer etc. Bland de som lagts till finns militärer (inklusive befälhavare i Wagnergruppen), regionala guvernörer, propagandister, affärsmän samt personer från tredjeländer som hjälper Rysslands krig (t.ex. iranska drönertillverkare och nordkoreanska vapenleverantörer). Dessa person- och enhetssanktioner är till för att straffa de ansvariga för kriget och försvåra deras verksamhet internationellt.

Noterbara EU-sanktionspaket: EU:s sanktioner har kommit i tydligt numrerade omgångar. Nedan sammanfattas några av de viktigaste paketen och deras innehåll:

• Paket 1 (23 feb 2022): Infördes omedelbart efter att Ryssland erkänt utbrytarområdena Donetsk och Luhansk. Omfattade sanktioner mot de 351 dumaledamöter som röstat för erkännandet, samt ytterligare 27 höga tjänstemän. Dessutom infördes ekonomiska restriktioner mot de separatistkontrollerade områdena (handelsförbud, investeringsförbud m.m.) och begränsningar för Rysslands tillträde till EU:s finansmarknader.
• Paket 2 (25 feb 2022): Antogs dagen efter invasionens start. Innehöll breda finanssanktioner: ryska medborgare förbjöds ha stora bankinsättningar i EU, ryska statsföretag stoppades från finansiering i EU, och export av viktig oljeindustriteknik förbjöds. Även Putin själv och utrikesminister Lavrov sattes personligen upp på EU:s sanktionslista – en symboliskt viktig åtgärd.
• Paket “3a” och “3b” (28 feb & 2 mar 2022): Dessa två delpaket kom kort efter invasionens första dagar. EU frös Rysslands centralbanks tillgångar den 28 februari och förbjöd alla transaktioner med centralbanken. Man förbjöd också ryska flygplan i EU:s luftrum. Den 2 mars kom beslut om att koppla bort sju ryska storbanker från SWIFT (bl.a. VTB, Bank Otkritie, Promsvyazbank m.fl.). Vidare stoppades sändningarna för RT och Sputnik den 2 mars. Dessa steg var utan motstycke och slog direkt mot hjärtat av Rysslands finanssystem och informationsflöde.
• Paket 4 (15 mar 2022): Inriktades på handel och energi. EU införde förbud att exportera lyxvaror till Ryssland och stoppade import av stål och järn från Ryssland. Man förbjöd även nya investeringar i den ryska energisektorn och begränsade export av energiteknik (dock med vissa undantag för kärnenergi och fossila bränslen i transit). Ytterligare 15 personer – inklusive oligarker – lades till på sanktionslistan. Detta paket betonade att EU nu direkt angrep viktiga inkomstkällor för Kreml såsom stålindustrin och energiinvesteringar.
• Paket 5 (8 apr 2022): Första sanktionsomgången efter avslöjandena om massakern i Butja. Här införde EU importförbud på ryskt kol (träder i kraft augusti 2022) – första energisanktionen. Ryska fartyg förbjöds anlöpa EU-hamnar (med undantag för bl.a. livsmedel och energi), och ryska vägtransportföretag förbjöds trafikera i EU. Man utökade även förbud på export/import av många varor (bl.a. trä, cement, fisk & skaldjur, spritdrycker). Ytterligare skärpningar gjordes mot finanssektorn och offentliga upphandlingar – ryska företag uteslöts från upphandling i EU. Detta paket syftade till att ytterligare strypa handel och transport mellan EU och Ryssland.
• Paket 6 (3 jun 2022): Det kanske mest betydelsefulla paketet, där EU efter tuffa förhandlingar enades om ett embargo på rysk olja. Import av råolja och petroleumprodukter från Ryssland förbjöds, med viss respit för utfasning (6 månader för olja, 8 månader för produkter). Dock fick Ungern och vissa andra länder ett temporärt undantag för pipelinelevererad olja (p.g.a. deras stora beroende). Vidare kopplades Sberbank (Rysslands största bank) och två andra banker bort från SWIFT. Tre ryska statsägda TV-kanaler förbjöds att sända i EU. Fler militärrelaterade varor förbjöds att exportera, och konsult-, PR- och revisionsfirmor i EU förbjöds att tillhandahålla tjänster till ryska kunder. Paket 6 var ett genombrott då EU för första gången gav sig på den ryska oljexporten – en av Kremls största intäktskällor.
• Paket 7 (21 jul 2022): Detta kom att kallas “underhållspaketet” och fokuserade bl.a. på guldimportförbud – EU stoppade import av ryskt guld för att minska valutainkomsterna för Ryssland. Man skärpte också exportrestriktioner för högteknologi och varor med dubbla användningsområden (särskilt inom försvarssektorn). 54 individer (bl.a. Moskvas borgmästare) och 10 enheter, inklusive Sberbank, lades till sanktionslistan. Nya åtgärder infördes för att förhindra sanktionsförbigående (som krav på deklaration av oligarkers tillgångar). Paket 7 innebar att EU även justerade vissa regler – bl.a. gjordes undantag i sanktionerna för att inte hindra handel med jordbruksprodukter och läkemedel, i syfte att undvika oförutsedda negativa effekter.
• Paket 8 (6 okt 2022): Infördes efter att Ryssland utropat annektering av fyra ukrainska regioner. EU svarade med nytt paket som bl.a. förbjöd import av fler ryska varor (t.ex. halvfabrikat av stål, papper, maskiner, kemikalier, cigaretter, plast, ädelstenar). Exportförbudet utvidgades till ytterligare tekniska produkter (elektronik, flygdelar, kemikalier och vissa vapen som elpistoler). Ett nytt sanktionskriterium infördes för att kunna lista personer som hjälper till att kringgå sanktioner. Även de ockuperade regionerna Donetsk, Luhansk, Cherson, Zaporizjzja omfattades nu av samma totalförbud för handel/investeringar som Krim sedan tidigare. Cirka 30 ytterligare individer och enheter listades (bl.a. ansvariga för de illegala “folkomröstningarna”). Paket 8 skärpte alltså greppet efter Rysslands eskalering, och la grunden för kommande fokus på att stoppa kringgående av sanktioner.
• Paket 9 (16 dec 2022): Årets sista paket innehöll fler handelsstopp: ytterligare exportförbud infördes för varor som kan bidra till rysk militär förmåga (t.ex. drönarmotorer, kemikalier, elektroniska komponenter). Lista över förbjudna slutanvändare (företag kopplade till försvarssektorn) utökades, inklusive vissa i ockuperade Krim. Gruvsektorn lades till som ny målsektor – EU förbjöd nya investeringar i rysk gruvnäring. Ryska mediekanaler som NTV, Rossiya 1, REN TV och Pervyi Kanal förbjöds att sända i EU. Dessutom förbjöds EU-medborgare att sitta i styrelser för ryska statsägda företag. Ytterligare hundratals namn lades till på sanktionslistan, bl.a. fler duma-ledamöter, ministrar, regionala guvernörer och industriföretag. Paket 9 markerade också EU:s beslut att tillsammans med G7 införa pristak på rysk olja (en mekanism som trädde i kraft 5 dec 2022 för råolja på 60 $/fat). Strax därefter, i februari 2023, infördes även pristak på ryska oljeprodukter (100 $/fat för dyra produkter som diesel, 45 $/fat för billigare som eldningsolja). Dessa åtgärder syftade till att minska Rysslands fossila intäkter utan att helt slå ut leveranserna globalt.
• Paket 10 (24 feb 2023): På årsdagen av invasionen antog EU sitt tionde paket. Det fokuserade på att täppa till kryphål och stoppa tredjelandsstöd till Ryssland. Exportförbud på högteknologi och industrivaror skärptes ytterligare – fler elektroniska komponenter, värmekameror, specialmaskiner m.m. lades till på listan. För första gången listades också iranska drönertillverkare och individer som förser Ryssland med drönare. Flera befälhavare inom Wagnergruppen sanktionerades för deras roll i kriget i Ukraina och människorättsbrott i Afrika. Stora ryska banker (Alfa-Bank, Rosbank, Tinkoff) belades med hårdare restriktioner. Vidare infördes krav på rapportering av frysta tillgångar för att säkerställa efterlevnad. Paket 10 var även betydelsefullt för att EU nu sanktionerade rysk propaganda mer brett (t.ex. förbjöds pro-krigssymbolen “Z” genom sanktion mot organisationen All-Russia People’s Front som äger rättigheterna).
• Paket 11 (23 jun 2023): Detta paket antogs under Sveriges ordförandeskap i EU och hade huvudsakligt fokus på sanktionskringgående. EU fick nu verktyg att sanktionera aktörer i tredjeland som hjälper Ryssland bryta mot sanktionerna. Flera kinesiska och uzbekiska företag som vidareexporterat förbjudna varor till Ryssland listades. EU införde även striktare rapporteringskrav och utvidgade definitionen av vilka varor som kan användas militärt. Nya personer (71 st) och enheter (33 st) lades till sanktionslistorna, inklusive några iranier inblandade i drönarleveranser. Paket 11 var startskottet för en ny fas där EU gick efter mellanhänder och “skuggflottor” som möjliggör rysk handel utanför det formella systemet.
• Paket 12 (18 dec 2023): Här beslutade EU bl.a. om ett förbud mot import av ryska diamanter (en efterlängtad åtgärd då Belgien m.fl. tidigare tvekat). Även importförbud på rysk Liquefied Petroleum Gas (LPG) och vissa metaller (järn, stål, aluminiumprodukter) infördes. Exportförbud utökades till fler industrivaror och maskiner. Man införde också en ”no-Russia clause” i exportkontrakt – EU-exportörer måste skriva in att varorna inte får re-exporteras till Ryssland. Totalt 61 personer och 86 enheter lades till på listorna. Paket 12 innebar att EU för första gången angrep rysk diamantindustri och tätade till avtal för att hindra smuggling.
• Paket 13 (23 feb 2024): Antogs vid tvåårsdagen av invasionen. Fokus var på ryska vapenindustrin: 27 nya försvarsrelaterade entiteter lades till exportstoppslistan. Export av drönarkomponenter förbjöds uttryckligen. Hela 106 personer och 88 entiteter listades för sanktioner – ett rekord, däribland individer i Nordkorea som varit involverade i vapenleveranser till Ryssland. Paket 13 fortsatte alltså EU:s hårda linje med masslistningar av militärt involverade aktörer och isolering av försvarssektorn.
• Paket 14 (24 jun 2024): Detta kallades ett ”kringgåendepaket”. EU införde förbud mot återexport av rysk LNG (flytande naturgas) via tredjeland och förbjöd nya EU-investeringar i ryska LNG-projekt. Ytterligare åtgärder togs mot skuggflottan av fartyg som transporterar rysk olja – fler fartyg bannlystes från EU-hamnar och -försäkring. Fyra nya ryska mediekanaler (RIA Novosti, Izvestia, Rossiyskaya Gazeta, Voice of Europe) förbjöds att sända i EU. Dessutom förbjöds politiska partier och organisationer i EU att ta emot pengar från Ryssland, för att hindra ryskt politiskt inflytande. Paket 14 markerade en skärpning mot såväl energiområdet som ryskt försök att påverka opinion och att kringgå sanktioner, med nya verktyg för att stoppa smugglingsupplägg.
• Paket 15 (16 dec 2024): Fokus låg på justeringar och juridiska kryphål. Man listade 54 nya personer och 30 enheter. Fler fartyg i skuggflottan bannlystes (ytterligare 52 st). Nya exportförbud infördes mot bl.a. kritiska industrikomponenter och teknik som fortfarande kunde hitta vägar till Ryssland. EU förbjöd också erkännande av ryska domstolsbeslut kopplade till expropriationer i Ukraina. Vissa undantag för humanitära ändamål och avveckling av affärsengagemang förlängdes. Paket 15 var mest ett finjusteringspaket som lade grund för fortsatt enighet i sanktionerna.
• Paket 16 (24 feb 2025): På treårsdagen av kriget antogs detta paket. Här intensifierades sanktioner mot energisektorn: förbud mot tillfällig lagring av rysk olja i EU-hamnar (för att hindra blandning och re-export). Import av ryskt aluminium förbjöds (med en 12 månaders övergångskvot). Flygförbudet utökades till att omfatta även tredjelands flygbolag som hjälper ryska flyg (t.ex. leasing). 13 ytterligare ryska banker och finansiella institut belades med transaktionsförbud eller SWIFT-avstängning. Ännu fler individer (83 personer) och företag (35) listades, bl.a. militärindustriproducenter och mellanhänder för sanktionsbrott. Paket 16 stärkte också sanktionerna mot skuggflottan – 74 fartyg till som misstänks kringgå oljeembargot förbjöds anlöpa EU.
• Paket 17 (20 maj 2025): Detta paket slog rekord i att angripa den ryska ”skuggflottan” av fartyg som smugglade olja. Hela 189 nya fartyg sattes upp på EU:s svarta lista, vilket ökade antalet sanktionerade skepp till 342 totalt. Vidare listades 17 personer och 58 entiteter som stöder kriget (bl.a. ryska oljebolaget Surgutneftegas). 31 bolag i tredjeländer identifierade som hjälp vid sanktionsbrott lades till exportkontrollistan. Paket 17 var alltså huvudsakligen inriktat på att täppa till kryphål i sjötransport av rysk olja och att markera mot aktörer som försöker runda sanktionerna.
• Paket 18 (18 jul 2025): Det senaste paketet (per augusti 2025) sänkte G7/EU:s pristak på rysk olja från $60 till $47,6 per fat för att ytterligare minska ryska exportintäkter. EU införde också importförbud på petroleumprodukter som är tillverkade av rysk olja i tredjeland, för att hindra indirekta flöden. Fler fartyg (105 st) i skuggflottan förbjöds att angöra EU. Alla transaktioner med ryska Nord Stream 1 & 2 gasledningsbolag förbjöds helt. Ytterligare 14 personer och 41 företag (inklusive försvarsindustrin) lades till sanktionslistan. Paket 18 visar att EU fortsatt är besluten att skruva åt sanktionerna, särskilt vad gäller energiintäkter och kvarvarande kryphål.

Sammanfattningsvis har EU:s sanktioner mot Ryssland sedan 2022 varit omfattande och successivt eskalerande. De täcker nästan alla viktiga sektorer: finanser, energi, handel, transport, teknologi och en bred grupp av ansvariga individer. Syftet från EU:s sida är att försvaga Kremls förmåga att finansiera kriget, påföra smärtsamma ekonomiska och politiska kostnader på Rysslands ledarskikt, samt minska landets ekonomiska bas. Hittills har EU:s enighet hållit och paketen har antagits i nära samordning med allierade i G7 och andra länder. Nedan följer motsvarande åtgärder från dessa aktörer.

USA

USA har infört en av de hårdaste sanktionsregimerna mot Ryssland, med rötter i tidigare sanktioner från 2014 och en kraftig utvidgning efter februari 2022. Amerikanska sanktioner utgörs av både exekutiva order från presidenten och lagstiftning från kongressen, och de täcker liksom EU:s sanktioner finanssektor, handel, individer och teknologier:

• Finansiella sanktioner: Redan 22 februari 2022 – två dagar före invasionen – annonserade USA sina första åtgärder som svar på erkännandet av Donetsk/Luhansk. Detta inkluderade förbud för amerikaner att handla med eller investera i de separatistkontrollerade områdena i östra Ukraina. Dagen därpå (23/2) kom en ”första omgång” av sanktioner: USA utökade tidigare förbud mot handel med rysk statsskuld och sanktionerade flera ryska storbanker (bl.a. VEB – Rysslands utvecklingsbank, och Promsvyazbank) samt oligarker nära Putin. Efter att invasionen inleddes 24 feb utfärdade USA snabbt hårdare sanktioner: VTB Bank (Rysslands näst största bank) blockerades helt, liksom ett flertal andra banker, och Sberbank (den största banken) fick sina transaktioner kraftigt begränsade i USD. Den 28 februari tog USA tillsammans med EU det historiska beslutet att frysa Rysslands centralbanks utlandsreserver (ca $630 mdr). Detta “avväpnade Putins krigskassa” och gjorde rubeln nästan värdelös initialt. Den ryska rubeln föll brant i värde (till under 1 cent USD kring början av mars 2022) innan Moskva införde kapitalkontroller för att stabilisera den. USA har även förbjudit alla transaktioner med större ryska statsägda företag och finansinstitut, förbjudit amerikanska banker att låna ut till ryska motparter, samt frusit alla ryska statliga tillgångar på amerikanskt territorium. Sammantaget täcker de amerikanska finanssanktionerna över 80 % av Rysslands banksektor och gör det mycket svårt för ryska aktörer att göra affärer i dollar eller med västvärldens banker. Utländska banker som hjälper ryska försvarsföretag hotas numera av sekundärsanktioner – i slutet av 2023 utfärdade USA en ny order som möjliggör sanktioner mot finansinstitut globalt som stöder Rysslands krigsmakt. Detta har t.ex. lett till att kinesiska banker blivit mer försiktiga med ryska transaktioner under 2024.
• Energihandel och exportintäkter: USA var tidigt ute med att slå mot ryska energiexportintäkter. President Biden förbjöd den 8 mars 2022 all import av rysk olja, naturgas och kol till USA. Detta genom Executive Order 14066, vilket hade starkt stöd av kongressen. Importförbudet innebar i praktiken att Ryssland förlorade en marknad på ca 700 000 fat olja och oljeprodukter per dag som USA tidigare köpte. Även ny amerikansk investering i den ryska energisektorn förbjöds, liksom amerikansk finansiering av utländska energiprojekt i Ryssland. Vidare antog kongressen lagar (t.ex. Ending Importation of Russian Oil Act, april 2022) som cementerade dessa förbud i lag. USA erkände att allierade i Europa var mer beroende av rysk energi och kanske inte kunde införa samma förbud omedelbart, men man arbetade i G7 för gemensamma lösningar som oljepristaket vilket sedan trädde i kraft i december 2022. USA har också höjt tullarna på rysk import generellt genom att tillsammans med G7 formellt frånta Ryssland dess mest-gynnad-nation-status i WTO (vilket skedde via lag i april 2022). Effekten av energisanktionerna syns i att Rysslands olje- och gasintäkter gradvis minskat under 2022–2023 – efter pristakens införande föll ryska oljeexportintäkter med över 40 % på årsbasis. Även om Europa köper mindre rysk energi, bevakar USA noga Rysslands försök att sälja till Asien; USA har antytt beredskap att använda sekundärsanktioner om t.ex. Kina eller Indien bryter pristaket alltför grovt.
• Exportkontroll och teknologi: En av USA:s mest potenta åtgärder är de exportkontroller som infördes i samarbete med allierade. Från 24 feb 2022 stoppade USA export av avancerade högteknologiska produkter till Ryssland – som halvledare, telekommunikationsutrustning, laserteknik, sensorer, flygelektronik och mjukvara – även om de tillverkas i tredje länder med amerikansk teknik. Denna “Foreign Direct Product Rule” utvidgades till Ryssland (tidigare använd mot Huawei/Kina) och innebär att alla företag globalt som använder amerikansk teknik/IP i sina produkter behöver USA-licens för att sälja dem till Ryssland. Licens ges som regel inte, vilket i praktiken stänger av Ryssland från en stor del av världens högteknologi. Särskilt inriktade är restriktionerna på försvars-, flyg- och marinindustrin. Under 2022 trappades dessa upp – i april förbjöds export av industrirobotar, i juni förbjöds USA-leverantörer att ge teknisk support till ryska oljeraffinaderier, och i september förbjöds export av chip som används i drönare och robotvapen. USA:s handelsdepartement (BIS) har kontinuerligt adderat ryska och även utländska företag till svarta listor för exportkontroll. Bland annat har smugglingsnätverk i Kina, UAE och Turkiet exponerats och svartlistats för att hindra att de skickar amerikanska komponenter till Ryssland. Dessa teknologiska sanktioner syftar uttryckligen till att försämra Rysslands militära kapacitet på sikt – t.ex. genom brist på moderna mikrochip till precisionsvapen, flygplansreservdelar till flygflottan, och avancerade maskiner till industrin. Effekten syns redan: rapporter tyder på att rysk vapentillverkning plockar isär kommersiell elektronik för att få tag i chip, och att vissa ryska vapen innehåller västerländska komponenter tillverkade före sanktionerna. De amerikanska exportkontrollerna har varit effektiva då EU, Japan, Sydkorea, Taiwan och andra teknologiländer ställt upp på liknande restriktioner, vilket isoleras Ryssland från modern teknik.
• Individuella sanktioner: USA har sedan februari 2022 svärtlistat hundratals ryska individers och organisationers tillgångar. President Biden utökade redan den 24 feb E.O. 14024-listan (som skapats 2014) med Putins närmaste allierade. Till exempel sanktionerades oligarker som Alisher Usmanov, Igor Sechin (Rosneft-chefen), Nikolaj Tokarev (Transneft), Boris Rotenberg m.fl. tidigt i mars 2022. USA:s finansdepartement inrättade även en särskild arbetsgrupp (Task Force KleptoCapture) för att spåra och beslagta lyxegendomar tillhörande ryska oligarker. Spektakulära tillslag skedde på oligarkernas yachter och fastigheter runtom i världen – i april 2022 beslagtogs t.ex. miljardären Viktor Vekselbergs yacht i Spanien på begäran av USA. Totalt har USA (tillsammans med allierade) fryst oligarktillgångar värda tiotals miljarder dollar. Personer med koppling till krigsbrott och propaganda har också listats: t.ex. chefer inom ryska statstelevisionen, cybersoldater inblandade i hackerattacker, och militärer såsom cheferna för 64:e motoriserade brigaden (anklagade för illdåd i Butja). På den diplomatiska fronten drog USA in visum för hundratals ryska tjänstemän, utvisade ryska diplomater misstänkta för spionage, och begränsade ryska FN-diplomaters rörelsefrihet i New York. President Putin själv och utrikesminister Lavrov blev sanktionerade (symboliskt, eftersom de få kända tillgångar i väst). Genom 2023 fortsatte USA att lägga till personer på listorna, inklusive tredjelandsmedborgare involverade i att hjälpa Ryssland. Exempel: i april 2023 sanktionerades en slovakisk affärsman som sålt vapen till Ryssland, och i maj 2023 kinesiska individen Zhang sanctioned för att ha skickat drone-komponenter. Sammanlagt har USA sanktionerat över 1 500 individer och enheter relaterade till Ryssland sedan kriget började (det exakta antalet varierar då listor uppdateras kontinuerligt).
• Övriga åtgärder: USA har utöver sanktionerna vidtagit diplomatiska och kulturella bojkotter: man ledde uteslutningen av ryska banker ur IMF och Världsbanken-program, stödde avstängning av Ryssland från FN:s råd för mänskliga rättigheter (april 2022), och införde restriktioner på ryska fartyg i amerikanska hamnar liknande EU. Den amerikanska luftrumsavstängningen för ryska flyg kom 1 mars 2022, dagen efter EU:s, vilket ytterligare isolerade rysk passagerar- och fraktflyg globalt.

Sammantaget har USA:s sanktioner ett brett mål: *”att göra Ryssland till en ekonomisk och politisk pariastat”*. Vita huset har uttryckt att sanktionerna ska degradera Rysslands ekonomi, avskärma dess högteknologiska industri och försvaga militären för år framåt. Effekterna märks i att amerikanska och allierade sanktioner nu gör att Ryssland är världens mest sanktionerade land (per 2023 hade Ryssland passerat Iran och Nordkorea i antal sanktionslistningar). Men trots hårda straff har Ryssland fortsatt kriget, om än under betydligt större ekonomiska svårigheter.

Storbritannien

Storbritannien, frigjort från EU:s beslutsprocess efter Brexit men i nära samordning med väst, har också infört omfattande sanktioner mot Ryssland. Den brittiska regeringen inledde med två sanktionspaket i februari 2022 och har därefter löpande skärpt åtgärderna via uppdateringar av Russia (Sanctions) (EU Exit) Regulations 2019. Fram till början av 2025 hade Storbritannien lagt mer än 1 500 individer och entiteter under sanktioner, snarlikt EU och USA.

• Finansiella sanktioner: Redan 22 feb 2022 frös Storbritannien tillgångarna för fem ryska banker (inklusive VEB och Promsvyazbank) och för tre oligarker (Gennadij Timtjenko samt Rotenberg-bröderna) som en första reaktion. Efter invasionens start utökades listan dramatiskt: alla större ryska banker är nu helt blockerade i Storbritannien. Noterbart är att Sberbank, VTB, Gazprombank, Rosselkhozbank m.fl. har fått sina tillgångar frysta och stängts av från Londons finansmarknad. Storbritannien förbjöd även ryska företag att ta lån i London och uteslöt ryska statspapper från clearing och handel i City. Ett tydligt exempel är att London Stock Exchange stängde ute alla ryska företag från handel i mars 2022. Finansdepartementet (HM Treasury) meddelade också förbud för SWIFT-access för flera ryska banker, i linje med EU. Vidare sänkte Bank of England ryska bankers tillgång till pundmarknaden. Till skillnad från EU, som behövde enas om centralbankssanktioner, kunde Storbritannien snabbt frysa den ryska centralbankens tillgångar i London (som uppgick till ca £26 mdr). Ca £18 mdr i ryska oligarktillgångar har också frysts i brittiska banker. Dessa finansiella sanktioner är designade att ”bestraffa Putin och hans hantlangare ekonomiskt”, sa dåvarande finansminister Rishi Sunak.
• Handel och export: Storbritannien har implementerat handelsrestriktioner parallellt med EU/USA. Den 8 mars 2022 aviserade dåvarande premiärminister Boris Johnson att Storbritannien ska fasa ut importen av rysk olja och petroleumprodukter till slutet av 2022. Detta genomfördes; sista tankern med rysk olja anlände i juni 2022 och därefter har importen upphört. Även import av rysk naturgas upphörde 2022 (Storbritannien var dock inte en stor rysk gaskund). Brittiska regeringens Energy Security Bill 2022 inkluderade formella förbud mot rysk kol och olja. Dessutom höjdes tullar med 35 procentenheter på hundratals ryska varor (bl.a. metaller, gödsel, spannmål) för att minska rysk export till UK. På exportsidan förbjöd Storbritannien leverans av en rad avancerade varor till Ryssland: flygmotorer och flygplansdelar, maritima navigationsutrustningar, höghastighetskamera och optik, kvantteknologi, och lyxvaror (som konst, fordon över £50 000, modevaror etc.). I juli 2022 införde London också förbud att exportera kemikalier, material och komponenter som kunde användas i vapentillverkning. Dessa åtgärder speglar EU:s listor och syftar till att urholka Rysslands industriella och militära förmåga.
• Person- och sektorsanktioner: Storbritannien har använt sin Magnitskij-lagstiftning och nya lagar för att sanktionera över 1 300 individer kopplade till kriget. Bland de mest profilerade är oligarkerna Roman Abramovitj (ägare till Chelsea FC, tills han tvingades sälja klubben) och Oleg Deripaska, vilka fick sina brittiska tillgångar frysta i mars 2022. Även Putins döttrar, kretsen runt utrikesminister Lavrov, dussintals generaler, propagandister (såsom chefredaktören Margarita Simonian på RT) och ledningen för statsföretag (t.ex. cheferna för Gazprom, Rosneft, Rostec) finns på brittiska sanktionslistor. Dessa individer får inte resa till Storbritannien och deras eventuella egendom (lyxbostäder i London, bankkonton etc.) är blockerad. Vidare har Storbritannien riktat in sig på Rysslands försvarsindustri: vapenproducenter som Uralvagonzavod (stridsvagnar) och Tactical Missiles Corporation sanktionerades tidigt, liksom militärforskningsinstitut. Rosatom (ryska kärnenergiföretaget) och dess dotterbolag placerades under exportrestriktion. I april 2023 tog UK även steget att förbjuda import av ryskt järn och stål helt (EU hade gjort det tidigare). Under 2023 samordnade Storbritannien nya sanktioner med G7 – t.ex. i februari 2023 sanktionerades ytterligare ryska militärledare och Irans revolutionsgarde-officerare involverade i drönarleveranser. I juli 2023 gick man ut med att även ryskt guld, aluminium och diamanter ska förbjudas (i linje med G7:s mål att slå mot dessa sektorer).
• Andra åtgärder: Storbritannien har förbjudit ryska fartyg att angöra brittiska hamnar och ryska flygplan att använda brittiskt luftrum sedan början av mars 2022 (samma som EU). London, som länge varit ett nav för rysk kapitalflykt och oligarkinvesteringar, införde en Economic Crime Act som tvingar redovisning av verkliga ägare till egendom – detta för att hitta och frysa oligarkernas dolda tillgångar i t.ex. fastighetssektorn. Myndigheterna har belagt lyxartiklar som används av sanktionerade (bilar, konst) med beslag. Brittiska Premier League förbjöd ryska sponsorer och upphävde tv-avtal i Ryssland. Diplomatiskt har Storbritannien minskat ryska ambassadens personal och intensifierat stödet till Ukraina med vapenleveranser, vilket är parallellt med sanktionerna.

Storbritanniens sanktioner överlappar i hög grad EU:s och USA:s, men det har också visat vilja att gå före i vissa fall (t.ex. sanktionera Abramovitj före EU). Syftet som uttryckts av brittiska ministrar är att ”svälta Putins krigsmaskin på pengar, teknik och legitimitet” och att tydligt markera att Rysslands aggression inte får löna sig. London var historiskt en favoritplats för ryska oligarkers pengar, så brittiska sanktioner sänder också signalen att den eran är över.

Kanada

Kanada har, liksom de europeiska allierade, reagerat med kraftfulla sanktioner mot Ryssland sedan februari 2022. Som G7-medlem och granne med USA har Kanadas åtgärder ofta annonserats i samordning med Washington och EU, men det finns också några unika aspekter:

• Finansiella och ekonomiska sanktioner: Kanada förbjöd omedelbart (24–28 februari 2022) alla transaktioner med Rysslands centralbank och finansministerium, i linje med övriga G7. Vidare stängdes stora ryska banker ute från Kanadas finanssystem och ryska banker förbjöds att göra transaktioner i kanadensiska dollar. Kanada var faktiskt först ut med att ta bort Ryssland och Belarus mest-gynnad-nation-status i handel (3 mars 2022), vilket innebar en 35 % strafftull på alla import från dessa länder. Denna åtgärd följdes sedan av andra G7-länder. I likhet med USA införde Kanada i mars 2022 förbud för kanadensiska finansinstitut att hantera ryska suveräna fonder och obligationer.
• Energi och varuhandel: Kanada har relativt lite direkt handel med Ryssland, men symboliskt förbjöd man redan den 28 februari 2022 import av rysk råolja (Kanada hade i praktiken inte importerat rysk olja sedan 2019). Kanadas betydelse var större som råvaruleverantör: i mars 2022 stoppade Kanada exporten av vissa kemikalier och utrustning som används i oljeutvinning (för att slå mot rysk energisektor). Kanada införde även exportförbud för teknologi inom gruvdrift, rymd, marin teknik och programvara. Under 2022–23 utökades listan med förbjudna exportvaror till att omfatta elektronik, flygplansdelar, industrimaskiner, och lyxvaror (t.ex. alkohol, tobak, bilar över ett värde, smycken). Importförbud antogs på en rad ryska varor: stål och aluminiumprodukter, färdiga livsmedel, vodka och sprit, konstverk och diamanter. I juni 2022 slutade Kanada köpa rysk guld, efter att G7 kommit överens om att stoppa rysk guldexport. Kanada är själv en stor guldförnödenation, så det var delvis symboliskt men visade enighet.
• Individuella sanktioner: Kanadas sanktionslista (under Special Economic Measures Act) har svällt enormt – över 1 600 individer och enheter har lagts till sedan februari 2022. Detta inkluderar: Putin, hans familj och hela säkerhetsrådet; alla duman-ledamöter; hundratals oligarker och deras familjemedlemmar; höga militärer och underrättelsechefer; propagandister och statsmedieprofiler. Kanada har samarbetat nära med USA/EU för att hålla listorna i takt, men ibland även utökat dem unilateralt. Exempel: den 9 december 2022 införde Kanada sanktioner mot ytterligare 33 ryska tjänstemän och 6 entiteter, med motiveringen mänskliga rättigheter – bl.a. chefer involverade i förtryck av antikrigsdemonstranter i Ryssland【19†L286-293】. Kanada sanktionerade också Belarus tidigt samt iranska aktörer involverade i drönarstöd. Alla sanktionerade får sina eventuella kanadensiska tillgångar frysta och nekas visum. Kanada har dessutom förbjudit export av lyxartiklar som kaviar, cigarrer och high-end sprit till Ryssland – ett mindre men symboliskt slag mot elitens bekvämligheter.
• Annat: Kanada, med sin stora ukrainsk-kanadensiska befolkning, har vidtagit en del unika initiativ. I juni 2022 antogs en lag som tillåter kanadensiska staten att beslagta ryska sanktionerade tillgångar och använda pengarna för återuppbyggnad i Ukraina. Detta är kontroversiellt juridiskt men signalerar Kanadas hårda hållning. Under G7-mötet 2023 drev Kanada även på för gemensamma sanktioner mot rysk kärnkraftssektor (Rosatom) – något EU fortfarande diskuterar. Diplomatiskt utvisade Ottawa flera ryska diplomater. I kulturellt hänseende har Kanada ställt in alla kulturutbyten med Ryssland och Belarus. Ett ovanligt drag var att Kanada i april 2022 sanktionerade Patriark Kirill (huvudet för rysk-ortodoxa kyrkan) för hans stöd till kriget, vilket inte alla allierade gjorde.

Överlag följer Kanadas sanktioner mönstret från USA och EU, anpassat till landets lägre exponering mot Ryssland. Premiärminister Justin Trudeau har framhållit att sanktionerna ska ”sätta maximal press på Putins regim” och att Kanada, trots begränsade direkta ekonomiska band med Ryssland, vill visa moraliskt ledarskap.

Australien

Australien har likt andra USA-allierade i Stilla havet (Japan, Sydkorea, Nya Zeeland) anslutit sig till sanktionerna mot Ryssland, trots att dess handelsrelation med Ryssland är relativt liten. Australisk utrikespolitik har traditionellt speglat västliga sanktioner vid större kriser, och 2022 var inget undantag:

• Person- och finanssanktioner: Inom 48 timmar från invasionens start meddelade Australien reseförbud och frysning av tillgångar för Putin, premiärminister Misjustin, utrikesminister Lavrov, försvarsminister Shoigu och därtill alla 8 medlemmar av Rysslands säkerhetsråd. Snabbt därefter utökades listan till över 600 ryska individer, inklusive samtliga dumaledamöter, oligarker som Oleg Deripaska och Gazpromchefen Aleksej Miller, samt vitryska ledare som Lukasjenko. Per juni 2023 hade Australien sanktionerat mer än 1 100 individer och 1000 entiteter kopplade till Ryssland och Belarus. Detta inkluderar även regimkritiker (Australien var första land att sanktionera ryssar för förgiftningen av oppositionsledaren Navalnyj under Magnitskij-lagar). Australien frös ryska statliga medel och begränsade ryska bankers korrespondentkonton i Aussie-dollar. Landet deltog i att blockera Ryssland från flertalet multilaterala utvecklingsbanker.
• Handelsrestriktioner: Den mest utmärkande åtgärden var Australien som stor exportör av aluminiumoxid (alumina, nödvändigt för att framställa aluminium) – i mars 2022 förbjöd Australien all export av alumina och bauxit till Ryssland. Detta slog direkt mot Rusal (ryska aluminiumjätten) som är beroende av australiska leveranser. Australien införde även förbud mot export av andra råmaterial som ilmenit (en titanmalm) och zirkonium. På importsidan lade Australien 35 % extratull på rysk import, och stoppade helt import av rysk energi, vapen och ammoniumnitrat (gödsel/kemikalie). Även ryska olja och gas förbjöds (Australien importerade i princip ingen, men markeringen gjordes). Australien har i omgångar utökat exportförbudslistan – i april 2022 lades oljeraffineringsteknik till, i maj förbjöds export av lyxvaror (vin, fordon, smycken) till Ryssland, och i februari 2023 stoppade Australien export av delar till aluminiumsmältverk och byggmaskiner.
• Försvars- och tekniksanktioner: Australien har förbjudit export av all militär utrustning till Ryssland sedan 2014, men 2022 utökades det till straff för teknikleverantörer. Till exempel sanktionerades Rosoboronexport (statlig vapenexportör) och Kalashnikov Concern (vapenproducent). Australiska regeringen samarbetade med Microsoft för att ge Ukraina cybersäkerhetsstöd efter att ryska hackarattacker intensifierats. Även rysk it-sektor träffades: Kaspersky Lab förbjöds på myndigheters datorer. Australien deltog i att utesluta Ryssland från globala tekniksamarbeten, t.ex. internationella rymdprojekt (förbjöd export av rymdteknik).
• Övrigt: Australien stängde sitt luftrum för ryska flyg och förbjöd ryska fartyg i sina hamnar (april 2022). Landet drog tillbaka Rysslands status som mest gynnad handelspartner. Visum underlättades för ryska studenter och forskare att lämna Australien om de så önskade, samtidigt som nya visum för ryssar begränsades. Intressant nog sanktionerade Australien även valda delar av ryska propagandamaskineriet, t.ex. chefer på RT, men man gick längre genom att sanktionera förbandet Azov på rysk sida (som ansågs extremistiskt), i ett försök att framstå konsekvent mot extremism.

Australiens dåvarande utrikesminister Marise Payne uttalade att sanktionerna ska ”påverka dem som möjliggör Rysslands angrepp” och att Australien ”står enat med sina partner i att tvinga fram en kostnad för denna oprovocerade aggression”. Trots att Ryssland var en obetydlig handelspartner för Australien (cirka 0,1 % av utrikeshandeln) har man alltså infört samma stränga sanktioner av principiella skäl.

Japan

Japan har som en av USA:s nära allierade deltagit i sanktionerna mot Ryssland, vilket är anmärkningsvärt med tanke på Japans historiskt försiktiga hållning gentemot Moskva (bl.a. olöst Kurilkonflikt). Men Rysslands invasion chockade Tokyo och bröt ett decennium av diplomati – Japan anslöt sig snabbt till G7-linjen:

• Finans och individer: Den 23–25 februari 2022 frös Japan tillgångarna för Putin, Mishustin, Shoigu, Lavrov samt sanktionerade 11 andra höga ryska individer. Samtidigt infördes exportkontroll på halvledare och Japan stoppade utgivning av ryska obligationer i Tokyo. När G7 beslutade om att blockera Rysslands centralbank var Japan med – ca $100 mdr i ryska reserver fanns i yen, vilka nu frysts. Flera stora ryska banker (Sberbank, VTB m.fl.) förlorade sin tillgång till Japans finanssystem och kopplades bort från SWIFT i början av mars 2022. Japan, traditionellt beroende av rysk energi, tog ett stort kliv i maj 2022 genom att förbjuda nya japanska investeringar i Rysslands energisektor och överväga utträde ur gemensamma projekt (även om Japan behöll sin andel i Sakhalin-2 naturgasprojektet för energisäkerhet). Under 2022–2023 utvidgade Japan sin sanktionslista till att omfatta över 700 ryska individer och 200 organisationer, inklusive oligarker, militärer och pro-ryska personer i östra Ukraina. Bl.a. sanktionerades oligarken Mikhail Fridman, stålmagnaten Alexej Mordashov och familjen till Dmitrij Medvedev. Japan frös även tillgångarna för majoriteten av ryska parlamentarikerna och många vice-ministrar.
• Handel och teknik: Japan meddelade i mars 2022 ett förbud mot export av lyxbilar och lyxvaror till Ryssland – viktigt då Japan är stor exportör av premiumfordon (Lexus, etc.). Även export av avancerad elektronik och precisionsinstrument stoppades. Japan följde EU med förbud mot export av varor med dubbla användningsområden, som maskiner, flygplansdelar, maritima utrustningar och halvledare. I april 2022 gick Japan med på att fasa ut importen av ryskt kol och införde i juli 2022 ett formellt importförbud på ryskt kol (vilket slog hårt då 11 % av Japans kol kom från Ryssland). Japan minskade också sin oljeimport från Ryssland kraftigt – från ~4 % av oljeförsörjningen till nära 0 under slutet av 2022 – men deltog ej fullt i oljebojkotten p.g.a. behovet av Sakhalin-olja (där man dock lovat hålla sig inom G7:s pristak). I slutet av 2022 införde Japan exportförbud för bilar med motorer över 1,9 liter (praktiskt taget lyxbilar) och förbjöd import av ryska guldprodukter (smycken etc.), i linje med G7. År 2023 fortsatte Tokyo med att förbjuda export av industrivaror som stål, aluminium, och kemikalier som kan användas i vapen. I april 2023 anslöt sig Japan dessutom till sanktioner på ryskt trä och vodka.
• Specifikt om energi: Japan är unikt genom att man valde att stanna kvar som delägare i ryska LNG-projekt (Sakhalin-2) för att säkra sin energitillgång, men man satte press på Ryssland genom sanktioner mot Gazprombank (som finansierar Sakhalin). Under G7-mötet i Hiroshima maj 2023 drev premiärminister Kishida frågan att begränsa handeln med ryska diamanter, vilket skulle skada Alrosa. Japan själv importerade få diamanter, men ställde upp på EU:s initiativ att spåra diamanthandel.
• Övrigt: Japan utvisade en del ryska diplomater och har officiellt avbrutit samtalen med Ryssland om ett fredsavtal gällande Kurilerna (som en reaktion på kriget). Japanska myndigheter har motarbetat rysk propagandaverksamhet i landet; t.ex. stängdes den ryska nyhetsbyrån Sputniks japanska webbsida av serverleverantörer. Japan har också finansierat alternativ energi för att bli oberoende av rysk gas.

Japans sanktioner visar på en dramatisk omsvängning – från att tidigare värna relationen till Moskva, till att nu stå fast i G7-fronten mot Ryssland. Kishida har uttalat att “Rysslands aggression ruckar grunden för internationell ordning, och vi agerar resolut tillsammans med G7”. För Japan, som grannland till Ryssland, är detta en stark markering som sänder signaler även till Kina om vikten av internationella normer.

Sydkorea

Sydkorea reagerade initialt försiktigare än G7, men kort efter invasionen anslöt man sig till kärninsatserna under tryck från väst och ut oro för internationell stabilitet (Korea är exponerat för stormakters beteende). Koreas sanktioner har dock varit mer begränsade relativt EU/USA:

• Exportkontroll: Den 28 februari 2022 meddelade Sydkorea att man ansluter sig till USA:s exportkontrollprogram mot Ryssland. Det innebar förbud på export av strategiska produkter som halvledare, IT-utrustning, sensorer, lasrar, telekomutrustning och flygkomponenter till Ryssland. Som hem för Samsung och SK Hynix (stora chip-tillverkare) var detta betydelsefullt – koreanska chipleveranser till Ryssland stoppades helt. Korea licensierar också sitt flygplanstillverkade (KAI) och rymdprodukter från USA och deltog i teknologistödet till Ukraina.
• Finansiella åtgärder: Koreanska regeringen begränsade transaktioner med sju stora ryska banker motsvarande SWIFT-avstängning (bl.a. VTB, VEB, Promsvyazbank). Man frös också eventuella tillgångar i koreanska banker för dessa institut. Korea stoppade handel med ryska statspapper och förbjöd ny upplåning via Seoul av ryska staten. Den koreanska centralbanken samarbetade med USA/EU för att blockera ryska reserver (Korea höll dock minimala ryska reserver).
• Individsanktioner: Här var Korea mer återhållsam. I mars 2022 annonserades sanktioner mot Putin och 26 andra ryssar, inklusive utrikesminister Lavrov och försvarsminister Shoigu, vilket mest var symboliskt då de sannolikt inte har koreanska tillgångar. Korea har inte lika omfattande Magnitskij-lagar, så listan på sanktionerade individer är kortare (kanske runt 30–40 personer). Men man har förbjudit visum för dessa och rev några samarbeten. Under 2023 sanktionerade Korea ett fåtal nordkoreanska och kinesiska individer som hjälpt Ryssland med vapen, vilket ligger i linje med dess Nordkoreastrategi.
• Handel: Sydkorea följde G7 med förbud på export av lyxvaror till Ryssland (som sydkoreanska bilar, smycken, sprit). Landet stoppade också import av ryskt kol (Korea importerade viss rysk antracitkol och slutade med det 2022). För olja följde Korea sanktionerna indirekt genom att drastiskt minska rysk oljeimport under 2022 och i praktiken ansluta sig till pristaket. Man har också begränsat sjöförsäkring för ryska oljetransporter via koreanska företag. Korea förbjöd export av fordon över 30000 euro värde, vilket drabbade t.ex. Hyundai-bilar som exporteras till Ryssland.
• Annat: Sydkorea donerade kring $2 miljoner till NATO:s stödprogram för Ukraina – en ovanlig handling för en traditionellt icke-inblandad nation i Europa. Landet deltog inte officiellt i sanktioner mot ryska kulturpersoner eller idrott (koreanska OS-kommittén behöll neutral hållning), men vissa folkliga protester ledde till att K-pop-bolag skrotade samarbeten med ryska partners. Korea minskade även samarbete med Ryssland inom rymd (slutade leverera komponenter för ryska raketer).

Sydkorea balanserar mot Kina och Ryssland i regionen, men i fallet Ukraina anslöt man sig till stor del till väst – ett betydelsefullt trendbrott. President Yoon Suk-yeol (vald 2022) har dessutom antytt att Korea kan gå från enbart humanitärt stöd till också militärt stöd åt Ukraina om situationen försämras ytterligare, vilket markerar en hårdare hållning mot Ryssland än under tidigare ledning.

Andra länder och aktörer

Förutom ovan nämnda västländer deltog en bred koalition av andra demokratier och internationella aktörer i sanktionerna mot Ryssland:

• EU-neutrala länder: Schweiz överraskade många genom att bryta sin traditionella neutralitet och ansluta sig till EU:s sanktioner kort efter invasionen. Schweiz frös hundratals miljoner franc på ryska konton och förbjöd ryska medborgare att deponera stora belopp i schweiziska banker. Även Norge, Island och Liechtenstein – som ingår i Europas inre marknad – antog praktiskt taget alla EU-sanktioner parallellt. Monaco frös oligarkernas lyxkonton. San Marino och Andorra implementerade liknande finansiella restriktioner.
• Asien och Oceanien: Taiwan, en ledande producent av halvledare (TSMC), stoppade all chip-export till Ryssland, vilket var kritiskt då Ryssland är beroende av utländska mikrochip. Singapore (känt för sin neutrala hållning) införde exportkontroller på elektronik och militär utrustning till Ryssland samt finanssanktioner mot utvalda ryska banker – dess första sanktioner mot ett tredjeland på årtionden. Nya Zeeland införde ett eget sanktionslagpaket och listade över 1000 ryska individer likt Australien, samt förbjöd ryska fartyg i sina vatten och införde 35 % tull på ryska varor. Indien och Kina deltog inte i sanktionerna – de ökade tvärtom sin import av rysk olja till rabatterade priser, vilket delvis mildrat effekten för Ryssland. Dock har båda länderna varit noga med att inte bryta de sekundärsanktioner som USA hotat med; t.ex. stoppade större kinesiska banker under 2023 vissa transaktioner av rädsla för amerikanska straff.
• Internationella organisationer: FN:s säkerhetsråd var lamslaget av Rysslands veto. Dock röstade en överväldigande majoritet (140+) av länderna i FN:s generalförsamling för resolutioner som fördömde invasionen, vilket politiskt isolerade Ryssland. NATO som organisation införde inga sanktioner (eftersom NATO ej har sådant mandat), men NATO-länderna koordinerade sitt agerande. G7 (USA, Kanada, Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Italien, Japan + EU) framträdde som central koordinator: genom regelbundna möten enades man om nya sanktionsteman – t.ex. beslutet om oljepristak (G7, juni 2022) och åtaganden att förhindra sanktionsflykt (G7, maj 2023). EU och G7 skapade även gemensamma arbetsgrupper som REPO-taskforcen för att spåra ryska oligarktillgångar globalt.
• Retaliation från Ryssland: Som svar på sanktionerna har Ryssland infört motsanktioner – bl.a. importförbud på vissa västvaror, utresa-förbud för hundratals västerländska politiker (inklusive Biden, Johnson, Trudeau m.fl.), och nedskärning av gasleveranser till Europa i ”vedergällning”. Ryssland försökte också stabilisera rubeln genom att kräva gasbetalning i rubel, införa kapitalkontroller och höja styrräntan till 20 % (nu sänkt igen). På sikt har Ryssland vänt sig till Kina, Indien, Turkiet m.fl. för handel i lokal valuta för att kringgå dollarn. Dessa motdrag har haft viss dämpande effekt men inte kunnat uppväga de stora förlusterna från sanktionerna.

Syfte med sanktionerna

De gemensamma sanktionerna mot Ryssland har flera syften:

1. Minska Kremls krigsfinansiering: Sanktionerna ska kraftigt reducera Rysslands intäkter från export av olja, gas och andra råvaror som finansierar kriget. Genom energibojkott, pristak och handelsförbud vill man sänka de kassaflöden som flyter in i ryska statskassan och därmed göra det svårare för Moskva att betala sin militär och upprätthålla krigföringen. EU-kommissionen betonade tidigt att målet är att *”minska Kremls förmåga att finansiera kriget”*.
2. Försvaga Rysslands militära förmåga: Genom exportkontroller av högteknologi, elektronik och utrustning siktar sanktionerna på att lamslå rysk vapenproduktion och militär utveckling. Utan avancerade komponenter och utrustning kan inte Ryssland lätt ersätta förlorad materiel eller utveckla nya vapensystem, vilket på sikt urholkar dess krigskapacitet. Även sanktioner mot ryska försvarsindustrier och dual-use-varor syftar till detta. Som Vita huset uttryckte det i mars 2022: sanktionerna ska “försvaga Rysslands militära förmåga i åratal”.
3. Straffa ansvariga och pressa den ryska eliten: Sanktionerna vill också införa tydliga ekonomiska och politiska kostnader för Putinregimen och de individer som stöder kriget. Genom att frysa oligarkers tillgångar, konfiskera deras lyxjakter och utestänga dem från väst hoppas man öka trycket inifrån den ryska eliten att kriget upphör. Reseförbud och isolering är också en signal att krigshandlingarna gör dem persona non grata globalt. Som Atlantics Council sammanfattar är ett nyckelmål att ”påföra betydande smärta på den ryska ekonomin” och särskilt på dess maktelit.
4. Skicka en avskräckande signal: Genom sin enighet vill sanktionerande länder visa omvärlden – inklusive andra potentiellt aggressiva stater – att brott mot folkrätten och angreppskrig möts av hårda konsekvenser. Detta ska avskräcka framtida aggression. I fallet Ukraina hoppades man initialt också kunna avskräcka Putin från att eskalera – sanktionerna annonserades som “snabba och hårda kostnader” vilket eventuellt kunde tvinga Ryssland till förhandlingsbordet i ett tidigt skede. Även om det inte stoppade invasionen har sanktionerna demonstrerat global samling mot aggression.
5. Undergräva Rysslands ekonomiska bas på lång sikt: Genom att tära på rysk ekonomi via breda restriktioner (bl.a. investeringsstopp, förlorad export, utebliven tillgång till komponenter) vill man hämma Rysslands ekonomiska utveckling och modernisering. EU uttalade att sanktionerna ska “urholka Rysslands ekonomiska bas” och slå mot dess framtida tillväxtutsikter. En stagnerande ekonomi försvårar för regimen att upprätthålla inrikes stöd och militär upprustning.

Sanktionerna är alltså både straff för den illegala invasionen och verktyg för att skifta kostnadskalkylen för Kreml. Man vill göra det så smärtsamt som möjligt ekonomiskt och politiskt att fortsätta kriget, i hopp om att Ryssland antingen ändrar sin politik eller åtminstone kraftigt försvagas i sin förmåga att föra krig.

Effekter och konsekvenser av sanktionerna

Det råder ingen tvekan om att sanktionerna har haft en betydande påverkan på den ryska ekonomin och krigsmakten, även om de omedelbara politiska målen (att få Ryssland att dra sig tillbaka från Ukraina) ännu inte uppnåtts. Nedan sammanfattas några konkreta effekter som observerats:

• Ekonomisk recession: Ryssland gick in i recession 2022. Landets BNP föll med ca 2,1 % under 2022 enligt Världsbanken, IMF och OECD. Det är mindre än vissa initialt förutspådde (vissa prognoser talade om -10 %), vilket beror på höga olje- och gaspriser samt lyckad rysk stabiliseringspolitik. Men ändå var 2022 ett av de sämsta åren för rysk ekonomi sedan 1990-talets kris. För 2023 låg prognoserna runt nolltillväxt eller lätt minus – OECD förespådde -2,5 %, medan IMF något oväntat spådde +0,7 % (tack vare anpassning och ökad statlig efterfrågan på krigsmateriel). Oavsett är sanktionerna på väg att krympa rysk ekonomi jämfört med dess potential – exempelvis räknar man med att Rysslands BNP 2023–2024 ligger ~8–10 % under vad den annars hade kunnat vara utan krig och sanktioner.
• Utrikeshandel och industri: Rysslands handel har dalat. Importen till Ryssland rasade 2022 – IMF estimerar ~15 % nedgång, Världsbanken ~10 %. Detta beror på sanktioner som hindrar import av många varor samt att utländska företag lämnat landet. Exporten sjönk också ~8–10 % i volym 2022, trots höga energipriser, p.g.a. sanktioner och köpares ovilja. För 2023 förväntades viss importåterhämtning via alternativa kanaler (t.ex. via Turkiet och Kina), men exporten spås fortsätta minska när oljepristak och EU-embargon verkar fullt ut. Den ryska industriproduktionen föll i sektorer beroende av import – t.ex. bilproduktionen föll med ~67 % under 2022 eftersom utländska bildelar och tillverkare försvann. Flygindustrin kämpar med att hålla plan i luften genom att kannibalisera delar från andra plan (då Boeing/Airbus-delar är sanktionerade). Teknologisektorn lider av brain drain – tiotusentals IT-specialister har utvandrat – och av komponentbrist. Sammantaget skär sanktionerna av viktiga förbindelser i ryska ekonomin, vilket på sikt riskerar leda till stagnation och teknologisk tillbakagång.
• Energiintäkter: Under första halvåret 2022 tjänade Ryssland rekordmycket på olja/gas tack vare höga världsmarknadspriser och eftersläpning innan sanktioner slog in. Men sedan EU:s oljeembargo och G7-pristaket trädde i kraft sjönk intäkterna drastiskt. Ryska finansministeriet rapporterade ~35 % lägre olje- och gasinkomster i Q1 2023 jämfört med året innan. Internationella Energimyndigheten noterade att ryska oljeintäkter i februari 2023 var 42 % lägre än feb 2022. Gasintäkterna har också minskat då rysk pipeline-gas till Europa i stort sett upphört. Ryssland har tvingats sälja olja till Indien/Kina med cirka $20–30 rabatt mot Brentpris på grund av västländernas transport- och försäkringsrestriktioner. Denna rabatt kostar Ryssland miljarder. Under sommaren 2023 stärktes oljepriset något globalt, men pristaket höll rysk Urals-olja kring $60 fatet, vilket är strax över rysk budgetbalanspris (ca $55). Putin har erkänt att restriktionerna ”begränsar landets inkomster”. Mindre pengar från fossil export betyder ett ryskt budgetunderskott – 2022 fick staten täcka hål genom att ta från reservfonden. För 2023 väntas budgetunderskottet bli ca 6 % av BNP, ovanligt högt, vilket tvingar Kreml att bränna reserver eller låna inhemskt.
• Finansiell isolering: Ryssland är i stort sett avskuret från västvärldens finanssystem. 70 % av ryska banksystemet (tillgångsmässigt) omfattas av sanktioner. Utlandsreserver på $300 mdr är frysta. Detta är pengar Ryssland inte kommit åt – visserligen har man klarat statsbetalningar hittills genom inhemska medel, men man tvingas upprätthålla strikta kapitalkontroller för att hindra kapitalflykt. Moskvabörsen stängde en månad efter invasionen och när den återöppnade i slutet av mars 2022 var det under kraftiga restriktioner. Utländska investerare är fast med illikvida ryska tillgångar (de får ej sälja utan tillstånd). Kreditkortsnätverken Visa och MasterCard drog sig ur Ryssland, vilket försvårat för ryska konsumenter utomlands. Rubeln störtdök i februari/mars 2022 men återhämtade sig tillfälligt tack vare kapitalkontroller och handelsöverskott; dock i 2023 har rubeln åter försvagats betydligt (1 USD ≈ 95–100 rubel, en ~50 % försvagning jämfört med pre-krig) i takt med att exportintäkter minskar. I juni 2022 hamnade Ryssland dessutom i teknisk default på sin utlandsskuld för första gången sedan 1918, då sanktioner hindrade räntebetalningar till vissa obligationsinnehavare. Även om Kreml avfärdade det som “ett spel för galleriet” har det stängt av Ryssland från att låna pengar globalt. Den finansiella isoleringen är tänkt att tvinga Ryssland till inhemsk självfinansiering under svårare omständigheter – något som sliter på ekonomin med tiden.
• Industriell stagnation och investeringsflykt: Tusentals västerländska företag – från McDonald’s och Ikea till BP, Shell och Boeing – har lämnat Ryssland som en kombination av sanktioner och frivillig bojkott. Detta innebär förlorad expertis, jobb och kapital. Rysslands olje- och gasutvinning står inför problem utan västerländsk teknologi för Arktis-, LNG- och skifferprojekt. Bilindustrin har t.ex. återupptagit produktion av Lada-bilar utan airbags och modern elektronik (p.g.a. brist på komponenter). Investeringar i framtidssektorer som IT, finans, tillverkning har frusit inne – utländska direktinvesteringar har kollapsat. Ökad statlig styrning av ekonomin (militär mobilisering av industrier) har gett kortsiktig produktion av vapen men skrämmer bort privata investeringar. Som följd spås Rysslands ekonomiska potential minska: enligt vissa ekonomer kommer sanktionerna långsiktigt att krympa rysk ekonomi med 15–20 % mot ett icke-sanktionsscenario. Väst har alltså eroderat Rysslands moderniseringsutsikter – en viktig effekt även om den märks mest på sikt.
• Sociala effekter i Ryssland: Vanliga ryssar har också känt av sanktionerna, trots att sanktionerna formellt inte riktar sig mot grundläggande konsumtionsvaror. Inflationen sköt i höjden – upp till ca 17–20 % våren 2022 – vilket urholkade köpkraften. Importvaror som elektronik, bilar och läkemedel blev dyrare eller svåråtkomliga. Vissa utländska produkter försvann helt (t.ex. Apple, Ikea). Resor utomlands blev svårare både p.g.a. visumrestriktioner och att flygförbindelser kapats. Arbetslösheten steg initialt i de sektorer där utländska företag drog sig ur, men officiell rysk statistik har hållit den låg (kring 4 %) genom metodjusteringar och mobilisering (många män drogs in i militären). Valutarestriktioner gör att ryska medborgare är begränsade till att ta ut motsvarande $10 000 i utländsk valuta från sina bankkonton och överföringar utomlands begränsas, vilket påverkar resande och studenter. Samtidigt pumpade ryska staten in stöd för att dämpa effekterna – pensioner höjdes, vissa priser kontrolleras, och propaganda skyller problem på väst. Missnöjet med sanktionernas effekt är svårt att mäta, men det finns rapporter om brist på vissa komponenter (t.ex. flygplansdelar vilket kan påverka inrikesflyg) och kvalitetsförsämring i allt från konsumentvaror till militär utrustning.
• Militär påverkan: Sanktionerna mot teknologier och komponenter har börjat begränsa Rysslands förmåga att producera avancerade vapen. T.ex. har produktionen av kryssningsrobotar och ballistiska robotar varit svår att upprätthålla utan utländska chip – även om Ryssland lyckats smuggla en del via Mellanöstern och Asien, så rapporteras att nyare ryska missiler innehåller tvättmaskins-chip och improviserade delar. Flygvapnet kan inte lätt ersätta förlorade plan utan västliga delar. Sanktioner på drönarkomponenter tvingade Ryssland att vända sig till Iran för drönare. Fordonsindustrin (som också levererar lastbilar till armén) halverades. På sikt kan detta ge Ukrainas västvapendrivna försvar en fördel om ryska teknologin stagnerar. En del omedelbara militära effekter sågs också: bränslebrist uppstod lokalt i Ryssland under 2023 skörd, möjligen för att exportprioriteringar ställdes om p.g.a. sanktioner. Mobiliserade soldater klagade på bristande utrustning – något sanktionerna på import av högteknologiska textilier (till skottsäkra västar t.ex.) kan bidra till.
• Rysslands motåtgärder och anpassning: Ryssland har inte stillatigande sett på. Som nämnt ovan införde man kapitalkontroller som stabiliserade rubeln tillfälligt. Man styrde om handel: Kina och Indien köper nu ~2/3 av ryska oljan. Turkiet och Kazakstan har blivit nav för parallelimport – de köper västvaror och säljer dem vidare inofficiellt till Ryssland. Detta har underminerat vissa sanktioner (t.ex. finns västerländska elektronikkomponenter som dyker upp i Ryssland via mellanhänder). Ryssland erbjuder rabatter och egen finansiering för att locka partner att ignorera sanktioner. Landet startade också egna kortbetalningssystem (Mir-kortet), men även det har begränsad internationell acceptans – flera länder slutade stöda Mir under amerikanskt tryck. Jordbruket i Ryssland gynnas av sanktionerna då importkonkurrens försvunnit och rubeln är svag. Svarta marknader har vuxit för vissa varor. Trots anpassning menar ekonomer att Ryssland på sin höjd köper sig tid; på lång sikt ackumuleras kostnaderna i form av teknologiskt eftersläp och investeringsbrist.
• Globalt och för sanktionerande länder: Sanktionerna har haft bieffekter globalt: energipriserna steg 2022, vilket bidrog till inflation i Europa och världen. Europa tvingades snabbt ställa om sin gasförsörjning – tack vare LNG-import och mild vinter undveks energikris vintern 22/23. Vissa europeiska industrier (t.ex. tysk kemi) stod inför höga kostnader. Sanktioner på gödsel och spannmål (och Rysslands egna exportrestriktioner) bidrog initialt till oro för matbrist i utvecklingsländer – detta mildrades senare av FN-avtal (spannmålsinitiativet) även om Ryssland 2023 drog sig ur avtalet. Sanktionerna krävde också uppoffringar: t.ex. Finland förlorade sin viktiga ryska turism, Baltikum tappade transitavgifter. Men de sanktionerande länderna har varit villiga att bära dessa kostnader som ”priset för att försvara frihet”, enligt EU-ledare. På lång sikt har Europa accelererat sin gröna omställning för att bli kvitt rysk energi. Sanktionerna har också skapat nya geopolitiska block – Ryssland driver närmare Kina, medan G7 stärkt sin enighet.

Sammanfattningsvis har sanktionerna sedan februari 2022 successivt pressat Rysslands ekonomi och försvårat dess krigföring. Ryssland är nu i hög grad isolerat från västvärldens finanssystem, dess exportintäkter (särskilt från energi) har minskat kraftigt, och viktiga industrier lider brist på teknik och komponenter. Trots detta finansierar Ryssland fortsatt kriget via omställning till ”krigsekonomi” – man ökar statliga utgifter för försvar och skär ner på andra områden. Effekten av sanktionerna på politiskt beteende är svårmätt; de har inte fått Putin att dra tillbaka trupperna, men de begränsar hans handlingsutrymme och försvagar staten. Många experter menar att sanktionerna är ett långsiktigt verktyg – de fungerar som ett “stryptag” som gradvis kväver ekonomin snarare än en knockout direkt. Frågan om effektiviteten är omdebatterad; vissa pekar på att Ryssland anpassat sig bättre än väntat, medan andra noterar att sanktionerna hindrat Ryssland från att stärka sin krigsmakt ytterligare och kommer att göra landet fattigare på sikt.

Det internationella samfundet fortsätter att övervaka sanktionernas verkan och letar vägar att täppa till kryphål. Bland annat diskuterar EU/G7 möjligheten att använda räntor från frysta ryska statstillgångar till återuppbyggnad av Ukraina. Sanktionerna väntas bestå och kanske skärpas tills en fredlig lösning uppnås – EU har klargjort att sanktionerna ligger kvar till dess att Ryssland ovillkorligen drar tillbaka sina trupper.

Tidslinje: Viktiga sanktionspaket och milstolpar

Nedan presenteras en kronologisk översikt över de viktigaste sanktionsbesluten mot Ryssland sedan krigets början i februari 2022. Den visar hur sanktionerna har trappats upp över tid och vilka aktörer som vidtog centrala åtgärder:

• 21–22 februari 2022: USA, EU och Storbritannien inför första sanktionerna som svar på att Ryssland erkänt utbrytarområdena Donetsk och Luhansk som “oberoende”. Sanktionerna riktas mot separatistområdenas ekonomi samt mot ryska politiker som möjliggjort erkännandet. Bland annat sätter EU upp 351 dumaledamöter på sin lista och begränsar handel med Donetsk/Luhansk. USA förbjuder all handel och investering i de ockuperade regionerna och sanktionerar två ryska banker (VEB och Promsvyazbank) samt flera oligarker. Storbritannien fryser tillgångar för fem banker och tre oligarker. Detta är början på den samordnade sanktionsfronten, dock innan själva invasionen.
• 24–28 februari 2022: Ryssland invaderar Ukraina – väst svarar med historiskt stränga sanktioner. EU antar sitt andra och tredje sanktionspaket inom några dagar, inklusive frysning av Putin och Lavrovs tillgångar, bred exportkontroll och stängning av EU-luftrummet för ryska flyg. USA, EU, Storbritannien, Kanada och Japan går ihop om att blockera Rysslands centralbank – över $300 mdr i reserver fryses. Flera stora ryska banker stängs av från SWIFT (beslut 26/2, verkställt 12/3). USA sanktionerar den 24/2 VTB Bank och ytterligare ryska storbanker, och förbjuder högteknologiexport till Ryssland. Storbritannien annonserar sitt “mest omfattande sanktionspaket någonsin” 24/2, med frysta tillgångar för VTB, restriktioner på rysk statsskuld m.m.. Den 28/2 beslutar EU också att för första gången finansiera vapenstöd till Ukraina parallellt med sanktionerna. Summan av dessa dagar: ryska rubeln kollapsar ~30–40 %, Rysslands börs stänger, och landets ekonomiska isolering påbörjas.
• 1–2 mars 2022: Transport- och mediesanktioner fördjupas. EU stoppar alla sändningar från ryska statsmedier RT och Sputnik den 2/3. USA och Kanada stänger sina luftrum för ryska flygbolag (efter att EU gjort det 28/2). Flera länder, inkl. Turkiet, stänger hamnar för ryska fartyg. Sydkorea och Singapore ansluter sig till exportkontroller. Världens största containerrederier (Maersk, MSC) avbryter också transport till/från ryska hamnar som en effekt av sanktioner och osäkerhet.
• 15 mars 2022: EU:s fjärde sanktionspaket. Innehåller bl.a. förbud på export av lyxvaror till Ryssland och importförbud på rysk stål och järn. Även förbud för nya investeringar i rysk energi träder in. Samtidigt antar G7 (inkl. Japan) formellt beslut att dra in Rysslands mest-gynnad-nation-status i WTO, vilket möjliggör höjda tullar. USA och Storbritannien förbjuder också export av amerikanska och brittiska sedlar (dollar/pund) till Ryssland för att begränsa likviditet.
• 8 april 2022: EU:s femte paket. Här ingår embargo på ryskt kol (första energisanktionen) samt stängning av EU-hamnar för ryska fartyg. Även förbud mot ryska vägtransportbolag i EU, samt utvidgade export-/importförbud inom en rad varor. Samma dag signerar USA:s president lagar som förbjuder import av rysk olja och gas samt upphäver normal handel med Ryssland (höjda tullar). Storbritannien tillkännager att man ska fasa ut rysk olja till årets slut. Den 8/4 sanktionerar även G7 och EU Putins döttrar och familjemedlemmar till Lavrov m.fl., i en samordnad personlig sanktionrunda.
• 3 juni 2022: EU:s sjätte paket. Ett stort steg: EU förbjuder import av sjöburen rysk olja med viss respit. Dessutom kopplas Sberbank och två andra banker bort från SWIFT. Tre ryska propagandakanaler förbjuds sändas. Detta paket krävde hårda förhandlingar (Ungern fick temporärt pipelineundantag) men markerar EU:s tyngsta ekonomiska åtgärd. Samma vecka förbjuder Japan rysk kolimport och sanktionerar fler ryska banker. Schweiz ansluter sig officiellt till hela EU:s paket, inkl. oljesanktionerna, trots rysk varning.
• 21 juli 2022: EU:s sjunde paket. Siktar på guld – EU inför importförbud på ryskt guld. Fler exportkontroller (teknik/dual-use) och personlistningar inkluderas. Även Kanada och Japan hade denna månad förbud mot guld (G7-beslut). USA utökar samtidigt sanktioner mot ryska försvarsföretag och FSB. Gazprom fortsätter strypa gasflödet genom Nord Stream, officiellt av tekniska skäl men allmänt tolkat som motpåtryckning.
• 6 oktober 2022: EU:s åttonde paket. Reaktion på ryska annekteringsförsöken av ukrainska regioner. EU förbjuder bl.a. import av ytterligare ryska varor (stål, maskiner, kemikalier) och export av nya högteknologiska produkter. En rättslig grund skapas för sanktion av sanktionskringgåendets facilitörer. USA och Storbritannien sanktionerar samtidigt hundratals personer involverade i “folkomröstningarna” och utökar sanktioner mot Rosatom och försvarssektorn. OPEC+ (inkl. Ryssland) beslutar just denna period att skära ner oljeproduktionen, vilket driver upp priset något och motverkar västs pristakspåtryckning.
• 5 december 2022: Oljebojkott och pristak träder i kraft. EU:s importstopp på råolja från Ryssland via sjöväg implementeras fullt (beslutet togs i juni). Samtidigt inför G7 + EU officiellt pristak på $60/fat för rysk olja som exporteras globalt med västliga tjänster. Detta banbrytande instrument innebär att rederier/försäkringsbolag får verka med rysk olja endast om den köps under taket. Den 16 dec 2022 antas EU:s nionde paket, med ytterligare exportförbud (t.ex. drönarutrustning) och personlistningar. Samma dag meddelar Kanada nya sanktioner för människorättsbrott. FN:s säkerhetsråd hålls informerat men förlamat.
• 24 februari 2023: Ett år av krig – tionde EU-paketet och G7-enighet. EU antar paket 10 med fokus på kryphål och Iran-sanktioner (iranska drönor). G7-ledarna utfärdar en joint statement lovande nya exportförbud på industrivaror, blockering av ryska diamanter och sanktioner mot tredjelands mellanhänder. USA annonserar på årsdagen 200+ nya sanktioner mot ryska försvarsbolag, banker (ex. Credit Bank of Moscow), techsektorn och personer – inklusive kinesiska och turkiska företag som anklagas för att hjälpa Ryssland. Storbritannien lägger till ytterligare ryska oligarker (ex. Michail Fridman) och Rosatom-chefer på listan. Ett år in är över 1 000 företag och 1 500 personer globalt sanktionerade.
• maj 2023: G7-toppmöte i Hiroshima och 11:e EU-paketet. G7 (19–21 maj) enas om att förhindra omlastning av sanktionerade varor och tittar på sätt att sanktionsbelägga ryska diamantsektorn. Direkt därefter, 23 juni, antar EU sitt elfte paket, främst inriktat på anti-kringgående åtgärder: möjliggör sanktioner mot tredjelandsföretag som re-exporterar förbjudna varor till Ryssland. 71 nya individer listas (inklusive ringar för sanktionsbrott). USA införde också i maj-juni sekundärsanktionshot mot vissa kinesiska företag, vilket fick Kina att varna men också leda till stopp av några kinesiska leveranser till Ryssland.
• juni–juli 2023: 12:e EU-paketet och skuggflottan. EU inför 12:e paketet den 18/12/2023 med diamantförbud och ytterligare handelsstopp. G7-länder börjar under hösten även sikta in sig på russisk skuggflotta (oidentifierade tankfartyg som transporterar rysk olja). Storbritannien och USA förbjuder försäkring av fartyg som manipulerar AIS-transpondrar för att dölja oljelast. I juli 2023 meddelar Storbritannien förbud mot rysk koppar, aluminium och nickel tillsammans med USA (strax efter att Wagnergruppen gjort uppror). Den 24/2/2024, två år in, antar EU 13:e paketet med fokus på stävjande av militärt stöd från länder som Iran och Nordkorea.
• 2024: Under våren/sommaren 2024 tar EU vidare steg: Paket 14 (juni) stoppar återexport av LNG och skärper straffen för propaganda. Paket 15 (dec) listar ytterligare finanspersoner och justerar sanktioner för att underlätta frivillig reträtt av EU-företag från Ryssland. USA i sin tur utökar i slutet av 2024 sanktioner på den ryska energisektorns inkomstkällor, t.ex. sanktioneras Gazprom Neft och Surgutneftegas vilket fick vissa kinesiska importörer att backa.
• 2025: Fortsatt press. EU markerar treårsdagen (feb 2025) med paket 16 som går hårt åt skuggflottan (74 fartyg) och inför aluminiumförbud. I maj 2025 (paket 17) svartlistas rekordmånga 189 fartyg. I juli 2025 (paket 18) sänks oljepristaket till $47,6 och Nord Stream-projekt förbjuds helt. USA och Kanada har under 2025 främst fokuserat på att implementera frysning av ryska statsreserver och diskutera lagliga mekanismer för att använda dem till Ukrainas återuppbyggnad. Sanktionerna förblir i full kraft medan kriget fortsätter, och fler steg diskuteras (bl.a. totalförbud för alla resterande exportvaror som skulle kunna användas i kriget, samt potentiella sanktioner på nukleär bränsleexport från Ryssland).

Sammanfattningsvis visar tidslinjen en snabb initial upptrappning följt av återkommande skärpningar i takt med krigets utveckling. Sanktionerna 2022 fokuserade på snabba ekonomiska chocker (banker, reserver, energi), medan 2023–2024 års paket adresserar kringgående och luckor (tredjelands involvering, skuggflottor, nya sektorer som diamanter). Den internationella fronten – EU, G7 med flera – har hållit relativt sammanhängande, vilket ökat trycket på Ryssland över tid. Hur sanktionerna ytterligare kommer att bidra till utgången av konflikten beror på faktorer som krigets varaktighet, global efterlevnad och huruvida Ryssland lyckas hitta ekonomiska livlinor. Klart är att sanktionerna redan omvandlat Rysslands globala ekonomiska position: från en integrerad råvaruexportör till en isolerad ekonomi under ansträngning.

Källor: De uppgifter och citat som använts i denna rapport är hämtade från officiella dokument, pressmeddelanden och analyser, bl.a. EU:s rådswebb (Consilium), House of Commons Library, Vita husets faktablad, Atlantic Council, Reuters och BBC-rapportering, samt uttalanden från berörda regeringars representanter. Dessa källor belyser sanktionernas innehåll, syfte och de observerade effekterna i ekonomiska indikatorer som BNP, handel och statsfinanser. Sanktionerna mot Ryssland utgör ett pågående och dynamiskt kapitel i internationella relationer, och utvecklingen fortsätter att följas noga.

About the Author

Redaktionen

Administrator

Visit Website View All Posts