Vi vet alla att tiden verkar gå i olika hastigheter i olika situationer. Till exempel, verkar tiden gå långsamt när vi reser till okända platser. En vecka i ett främmande land kan kännas mycket längre än en vecka hemma. Tiden verkar också gå långsamt när vi är uttråkade eller smärtfyllda. Den verkar gå fortare när vi är upptagna, som när vi spelar musik eller schack, målar eller dansar. Mer allmänt, rapporterar de flesta att tiden verkar gå fortare ju äldre vi blir.

Dessa variationer i tidsupplevelse är dock ganska milda. Vår upplevelse av tiden kan förändras på ett mycket mer radikalt sätt. I min nya bok beskriver jag vad jag kallar ”tidexpansionsupplevelser” – där sekunder kan sträckas ut till minuter.

Orsakerna till att tiden kan accelerera och sakta ner är något av ett mysterium. Vissa forskare, inklusive jag själv, tror att milda variationer i tidupplevelse är kopplade till informationsbearbetning. Som en generell regel, ju mer information – som perceptioner, känslor, tankar – som våra hjärnor bearbetar, desto långsammare verkar tiden gå. Tiden går långsamt för barn eftersom de lever i en värld av nyhet.

Nya miljöer sträcker ut tiden på grund av deras ofamiliaritet. Absorption krymper tiden eftersom vårt fokus blir smalare och våra hjärnor blir tysta, med få tankar som passerar. I kontrast, uttråkning sträcker ut tiden eftersom våra ofokuserade hjärnor fylls med en massa tank-brum.

Tidexpansionsupplevelser

Tidexpansionsupplevelser (eller Tees) kan inträffa i en olycka eller nödsituation, som en bilkrasch, ett fall eller ett överfall. I tidexpansionsupplevelser verkar tiden expandera i många magnituder. I min forskning har jag funnit att omkring 85% av människor har upplevt minst en Tee.

Omkring hälften av Tees inträffar i olycks- och nödsituationer. I sådana situationer är människor ofta förvånade över hur mycket tid de har att tänka och agera. Faktiskt är många människor övertygade om att tidexpansionsupplevelser räddade dem från allvarliga skador, eller till och med räddade deras liv – eftersom den gav dem möjlighet att ta preventiva åtgärder som normalt skulle vara omöjliga.

Till exempel, en kvinna som rapporterade en Tee där hon undvek en metallbarriär som föll på hennes bil, berättade hur en ”långsammare rörelse” gav henne möjlighet att ”bestämma hur hon skulle undkomma det fallande metall”.

Tees är också vanliga i sport. Till exempel, beskrev en deltagare en Tee som inträffade under en ishockeymatch, när ”spelet som verkar vara i omkring tio minuter inträffade på omkring åtta sekunder”. Tees inträffar också i stilla och närvarande ögonblick, under meditation eller i naturen.

En av de mest extrema Tees är kopplade till psykedeliska substanser, som LSD eller ayahuasca. I min samling av Tees är omkring 10% kopplade till psykedelika. En man berättade för mig att under en LSD-upplevelse tittade han på sin mobilklocka och ”hundradelarna av en sekund rörde sig så långsamt som sekunder normalt rör sig. Det var verkligen intensiv tidsdilatation,” sa han.

Men varför? En teori är att dessa upplevelser är kopplade till en frisättning av noradrenalin (både ett hormon och en neurotransmittor) i nödsituationer, relaterat till ”fight or flight”-mekanismen. Dock passar detta inte med den lugna välmående som människor vanligtvis rapporterar i Tees.

Även om deras liv kan vara i fara, känner sig människor vanligtvis märkligt lugna och avslappade. Till exempel, en kvinna som hade en Tee när hon föll av en häst, berättade för mig: ”Hela upplevelsen verkade vara i minuter. Jag var ultra-lugn, oberörd av att hästen ännu inte återfått sin balans och kanske kunde falla på mig.” Noradrenalinteorin passar inte heller med faktumet att många Tees inträffar i fredliga situationer, som djup meditation eller enhet med naturen.

En annan teori jag har övervägt är att Tees är en evolutionär anpassning. Kanske våra förfäder utvecklade förmågan att sakta ner tiden i nödsituationer – som möten med dödliga vilda djur eller naturkatastrofer – för att förbättra sina överlevnadschanser. Dock gäller argumentet ovan också här: detta passar inte med de icke-nödsituationer när Tees inträffar.

En tredje teori är att Tees inte är verkliga upplevelser, utan illusioner av återblickar. I nödsituationer, enligt denna teori, blir vår medvetenhet skarpare, så att vi tar in fler perceptioner än normalt. Dessa perceptioner kodas i våra minnen, så att när vi återkallar nödsituationen, skapar de extra minnena intrycket att tiden gick långsamt.

Dock är många människor i Tees säkra på att de hade extra tid att tänka och agera. Tidexpansion gjorde det möjligt att genomföra komplexa serier av tankar och handlingar som skulle ha varit omöjliga om tiden hade gått i normal hastighet. I en nyligen (ännu opublicerad) undersökning av 280 Tees fann jag att mindre än 3% av deltagarna trodde att upplevelsen var en illusion. Några 87% trodde att det var en verklig upplevelse som inträffade i närvarande tid, medan 10% var osäkra.

Förändrade medvetandetillstånd

I min mening är nyckeln till att förstå Tees förändrade medvetandetillstånd. Den plötsliga chocken av en olycka kan störa våra normala psykologiska processer, vilket orsakar en abrupt förändring i medvetandet. I sport inträffar intensiva förändrade tillstånd på grund av vad jag kallar ”super-absorption”.

Absorption gör normalt att tiden går fortare – som i flow, när vi är uppslukade av en uppgift. Men när absorption blir särskilt intensiv, över en lång period av hållbar koncentration, inträffar motsatsen, och tiden saktar ner radikalt.

Förändrade medvetandetillstånd kan också påverka vår känsla av identitet och vår normala känsla av separation mellan oss och världen. Som psykologen Marc Wittmann har pekat ut, är vår känsla av tid nära knuten till vår känsla av själv.

Vi har vanligtvis en känsla av att leva inuti vårt mentala rum, med världen ”ute där” på andra sidan. En av de huvudsakliga egenskaperna hos intensiva förändrade tillstånd är att känslan av separation tonas bort. Vi känner oss inte längre instängda inuti våra hjärnor, utan känner oss sammankopplade med våra omgivningar.

Detta innebär att gränsen mellan oss och världen mjuknar. Och i processen expanderar vår känsla av tid. Vi glider utanför vårt normala medvetande och in i en annan tid-värld.

Källa: The Conversation

Taggar: Tidsupplevelse, tidexpansionsupplevelser, medvetandetillstånd, psykologi, evolutionär anpassning, noradrenalin, illusioner, minnen, absorption, identitet, självkänsla

Solna, Sverige

Rätt behandling kan dramatiskt förbättra hjärtats självläkningsförmåga efter hjärtsvikt, enligt en ny studie. Detta ger hjärtat regenerativa krafter som överstiger de hos ett friskt hjärta.

Detta innebär att vi kan utveckla behandlingar som förbättrar återhämtningsfrekvensen för skadade hjärtan, enligt det internationella forskarlaget bakom studien. För närvarande är det dock oklart varför denna ökade reparationsfrekvens inträffar.

”Resultaten tyder på att det kan finnas en dold nyckel för att starta hjärtats egna reparationsmekanism,” säger molekylärbiologen Olaf Bergmann från Karolinska Institutet i Sverige.

Återhämtningsfrekvenser övervakades hos 52 patienter som drabbats av hjärtsvikt, varav 28 behandlades med en vänster ventrikulär assistansenhet (LVAD), en kirurgiskt inplanterad enhet som hjälper till att pumpa blod runt kroppen.

Patienter med avancerad hjärtsvikt får normalt denna implantation för livet eller tills de kan få en hjärttransplantation. Vissa patienters hjärtan förbättras så dramatiskt att borttagning av LVAD blir ett alternativ.

Mekanismerna bakom LVAD-stödd återhämtning är dock oklara, och det var tidigare okänt om nya hjärtmuskelceller, kända som kardiomyocyter, genereras under denna process.

För att spåra förnyelsen av kardiomyocyter undersökte teamet nivåerna av radioaktivt kol (14C) inuti hjärtceller. Eftersom kärnvapenprovet förbjöds 1963, minskar nivåerna av 14C i atmosfären stadigt över tid, så dess närvaro i celler ger en bra uppfattning om cellernas ålder.

Matematiska modeller användes sedan för att beräkna regenerationsnivåerna. I hjärtan skadade av hjärtsvikt upptäcktes regenerationsfrekvensen hos kardiomyocyter vara 18–50 gånger lägre än i ett typiskt friskt hjärta.

Forskarna fann dock att när en LVAD implanterades, kunde cellerna regenerera med imponerande hastighet – åtminstone sex gånger snabbare än i ett friskt hjärta. Denna fördel kommer tilläggas till den förbättrade hjärtfunktionen och strukturen som en LVAD ger.

Att LVAD-stödda hjärtan verkar ha överlägsna reparationsförmågor är uppmuntrande, men mer forskning krävs för att förstå varför detta inträffar innan några läkemedel eller behandlingsmetoder kan undersökas.

”I de befintliga data kan vi inte hitta en förklaring till effekten, men vi kommer nu att fortsätta att studera denna process på cellulär och molekylär nivå,” säger Bergmann.

Att stödja hjärtats egna självläkningsprocesser skulle vara en mer naturlig och rätlinjig terapi än andra alternativ som för närvarande undersöks, som att transplantera celler från andra delar av kroppen.

Att lista ut hur man får ett skadat hjärta att fungera nästan fullt igen är en enorm utmaning för forskare, men framsteg görs: forskare förbättrar kontinuerligt metoder för att odla hjärtvävnad i labbet, till exempel.

Nyliga studier har också tittat närmare på de biologiska processer som är inblandade när hjärtat försöker reparera sig självt, och på tekniker för att få hjärtceller att bete sig mer som stamceller när skador behöver fixas. Nu har vi en annan lovande väg att utforska.

”Detta ger något hopp om att återhämtningen efter en hjärtincident på något sätt kan förstärkas,” säger Bergmann.

Forskningen har publicerats i Circulation.

Källa: ScienceAlert, Karolinska institutet

Taggar: Hjärtsvikt, självläkning, hjärtceller, LVAD, Karolinska Institutet, Olaf Bergmann, kardiomyocyter, regeneration, hjärttransplantation, hälsovetenskap, Circulation

En ny studie visar att högre intag av frukt och grönsaker kan minska risken för depression. Studien, som inkluderade tvillingar från USA, Australien, Danmark och Sverige, fann en måttlig skillnad i depressiva symtom mellan de med högt och lågt intag av frukt och grönsaker. De flesta deltagarna åt under den rekommenderade nivån, och forskarna föreslår att ökade intag kan ha en skyddande effekt mot depression, särskilt hos äldre vuxna.

Forskningen har publicerats i Scientific Reports.

Källa: ScienceAlert

Taggar: Depression, frukt, grönsaker, kost, hälsa, tvillingstudier, University of New South Wales, UNSW, Karen Mather, Annabel Matison, Scientific Reports, mental hälsa, näring

Leipzig, Tyskland

Sammanfattning

Ny forskning visar att syfilis var aktiv och diversifierad i Amerika långt före Columbus resa. Bakterien Treponema pallidum, ansvarig för syfilis, har en djup historia i regioner som Mexiko, Chile, Peru och Argentina. Studien stöder den columbianska hypotesen att syfilis kom till Europa från Amerika mot slutet av 1400-talet, vilket ledde till den omfattande ”Great Pox”-epidemin. Forskarna föreslår ytterligare studier för att bättre förstå sjukdomens ursprung och spridning.

Syfilisens historia har länge varit omdebatterad, med experter oförmögna att enas om ursprunget till utbrottet som drabbade Europa på 1500-talet. Ny forskning visar att bakterien ansvarig för den sexuellt överförbara epidemin var aktiv och diversifierad i Amerika långt före Columbus resa, som antas ha fört sjukdomen tillbaka till den gamla världen.

I decennier har två modeller dominerat: den columbianska hypotesen (syfilis kom till Europa från Amerika) och den pre-columbianska hypotesen (syfilis fanns redan i Europa före Amerikas upptäckt).

I denna studie analyserade ett internationellt forskarlag gamla benprover från hela Amerika – vissa så långt tillbaka som 1200-talet – för att söka efter genetiska bevis på Treponema pallidum, bakterien bakom syfilis och andra relaterade sjukdomar.

”Flera genom från syfilisfamiljen har rekonstruerats från arkeologiska ben, men dessa har inte kunnat svara på kärnfrågor relaterade till pre- eller post-columbianska teorier kring syfilis,” säger paleopatologen Kirsten Bos från Max Planck Institute for Evolutionary Anthropology i Tyskland.

Genom en mängd känsliga tekniker, inklusive DNA-extraktion och genomsekvensering, fann forskarna en djup historia och diversitet för T. pallidum i Mexiko, Chile, Peru och Argentina.

Genom jämförelser med moderna stammar av bakterien verkar det troligt att den uppstod i dessa regioner under tusentals år, vilket till slut ledde till syfilis och andra relaterade sjukdomar. Det är ett starkt argument för den columbianska hypotesen.

Det verkar som om syfilis blev mer virulent vid någon tidpunkt före Columbus ankomst – och sedan, mot slutet av 1400-talet, när nybyggare började återvända till Europa, utlöste den den så kallade ”Great Pox”-explosionen av sjukdomen som svepte över kontinenten och lämnade omfattande död och vanställning i sitt spår.

”Data stöder klart ett ursprung i Amerika för syfilis och dess kända släktingar, och deras introduktion till Europa mot slutet av 1400-talet stämmer bäst med data,” säger Bos.

Tillsammans med de relaterade sjukdomarna yaws, pinta och bejel, ingår syfilis i en liten grupp av tillstånd kända som treponemala sjukdomar. Denna forskning stöder idén att dessa sjukdomar är moderna resultat av gamla patogener som cirkulerade i Amerika.

Syfilisliknande benlesioner har hittats på europeiska skelett före 1492, men det är oklart om de faktiskt orsakades av syfilis – något som mer avancerade DNA-analystekniker skulle kunna fastställa med större säkerhet.

Det är också möjligt att olika former av syfilis har cirkulerat genom olika delar av mänskligheten under stora delar av vår historia.

Även om tidigare existens av patogenen i Europa inte kan uteslutas, gör tajmingen och spridningen av sjukdomen den columbianska kopplingen till ”Great Pox” ännu mer solid.

Forskarna föreslår att mer omfattande studier – över Amerika, Europa och Afrika – kommer att kunna fastställa uppkomsten av syfilis och vad som föregick den, vilket ger oss ny insikt i en av historiens mest betydande sjukdomar.

”Sökandet kommer att fortsätta att definiera dessa tidigare former, och forntida DNA kommer säkert att vara en värdefull resurs,” säger biokemisten Johannes Krause från Max Planck Institute for Evolutionary Anthropology.

”Vem vet vilka äldre relaterade sjukdomar som spridits i världen hos människor eller andra djur innan syfilisfamiljen dök upp?”

Forskningen har publicerats i Nature.

Källa: ScienceAlert

Taggar: Syfilis, Columbus, Amerika, Europa, Treponema pallidum, Max Planck Institute, Kirsten Bos, Johannes Krause, paleopatologi, DNA-analys, medicinsk historia, epidemiologi, Nature

Under lång tid har diet och motion varit de enda realistiska alternativen för många som vill gå ner i vikt, men nya farmaceutiska framsteg har lett till utvecklingen av viktmedel. Dessa baseras på naturliga hormoner från tarmen som hjälper till att kontrollera födointag, såsom GLP och GIP.

GLP-1-baserade läkemedel som semaglutid (Wegovy) och tirzepatid (Mounjaro) fungerar genom att hjälpa människor att känna sig mindre hungriga, vilket leder till att de äter mindre och därmed tappar vikt. Studier visar att dessa läkemedel är mycket effektiva för att hjälpa människor att gå ner i vikt. I kliniska studier av personer med fetma ledde dessa läkemedel till en viktavlust om upp till 20% av kroppsvikten i vissa fall.

Men det är viktigt att notera att inte all vikt som förloras är fett. Forskning visar att upp till en tredjedel av denna viktavlust är så kallad ”icke-fettmassa”, vilket inkluderar muskel- och benmassa. Detta händer också när någon går på en diet eller efter en viktavlustsoperation.

Musklerna och benen spelar mycket viktiga roller för vår hälsa. Musklerna är väldigt viktiga för flera anledningar, inklusive att de hjälper oss att kontrollera vårt blodsocker. Blodsockerkontrollen är inte lika bra hos personer som har lägre nivåer av muskelmassa.

Höga blodsockernivåer är också kopplade till hälsotillstånd som typ 2 diabetes, där höga blodsockernivåer kan leda till blindhet, nerveskador, fotulcer och infektioner, samt cirkulationsproblem som hjärtattacker och stroke.

Vi behöver våra ben att vara starka så att vi kan utföra våra dagliga aktiviteter. Att förlora benmassa kan öka risken för frakturer.

Forskarna är inte helt säkra på varför människor förlorar fettfri massa under viktavlust, även om det finns några teorier. Man tror att under viktavlust bryts muskelproteiner ner snabbare än de kan byggas upp. Och eftersom det är mindre stress på benen på grund av den vikt som har förlorats, kan detta påverka normal benomsättning, den process där gammalt ben tas bort och nytt ben bildas, vilket leder till att mindre benmassa produceras än före viktavlust.

Eftersom GLP-1-läkemedel är så nya vet vi ännu inte de långsiktiga effekterna av viktavlust som uppnås med hjälp av dem. Så vi kan inte vara helt säkra på hur mycket fettfri massa någon kommer att förlora medan de använder dessa läkemedel eller varför det händer.

Det är svårt att säga om förlusten av fettfri massa kan orsaka problem på lång sikt eller om detta skulle väga upp de många fördelar som är associerade med dessa läkemedel.

Upprätthållande av muskel- och benmassa
Det finns många saker du kan göra medan du tar GLP-1-läkemedel för viktavlust för att upprätthålla din muskel- och benmassa.

Forskning säger oss att att äta tillräckligt med protein och vara fysiskt aktiv kan vara hjälpsamt för att minska mängden fettfri massa som förloras vid viktavlust. En av de bästa typerna av träning är att göra resistans- eller viktträning. Detta kommer att hjälpa till att bevara muskelmassan, och protein kommer att hjälpa oss att upprätthålla och bygga muskler.

Om du har svårt att hitta tid att kosta på dig en träningspass, finns det gott om enkla saker du kan göra under din dag för att hjälpa till att upprätthålla din muskelmassa under viktavlust. Att använda trappor istället för att ta hissen, bära in maten från bilen i färre turer och gå i en något snabbare takt är alla riktigt bra sätt att inkorporera aktivitet i din dag.

GLP-1-läkemedel som Wegovy och Mounjaro är spännande nya verktyg för viktavlust. Men bevis säger oss att för att få de bästa långsiktiga resultaten av dessa läkemedel är det viktigt att kombinera dem med hälsosamma förändringar i diet och fysisk aktivitet.

Källa: University of Liverpool

Taggar: Viktavlust, GLP-1, semaglutid, tirzepatid, muskelmassa, benmassa, diet, träning, hälsa, läkemedel, fetma.

Sammanfattning

Att tillbringa tid utomhus, särskilt i naturen, är viktigt för att reglera stress, förbättra mental hälsa och stärka immunförsvaret. Redan 15 minuter om dagen i naturen kan förbättra humör, koncentration och fysisk hälsa. Studier visar att tid i naturen förbättrar humöret, ökar koncentrationen och förbättrar kardiovaskulär hälsa. Små förändringar, som att tillbringa lunchrasten i en park eller välja en grönare väg till jobbet, kan ha positiva effekter på välmående och motivation.

Den genomsnittliga brittiska personen tillbringar endast 7% av sin tid (eller 86 minuter) utomhus under arbetsveckan. Detta är chockerande att höra, men med våra stressiga scheman är det inte förvånande att många av oss bara hittar några minuter varje dag att komma ut.

Att tillbringa tid utomhus, särskilt i naturen, är viktigt eftersom det kan hjälpa till att reglera stress, förbättra mental hälsa och stärka immunförsvaret. Men den goda nyheten är att du inte behöver tillbringa timmar utomhus varje dag för att se fördelar. Redan 15 minuter om dagen i naturen räcker för att förbättra ditt humör, koncentration och fysisk hälsa.

1. Humörhöjning
Sambandet mellan natur och humör är det mest konsekventa resultatet i alla studier om natur och hälsa. Att tillbringa tid i naturen förbättrar humöret genom att öka positiva känslor som glädje och optimism, minska sorg och ångest och minska grubbleri (fixering vid negativa tankar). Det stöder också sociala sammanhang genom att tillhandahålla ett öppet och neutralt utrymme för meningsfulla interaktioner.

Redan ett timmes uppehåll i naturen kan skapa ett mentalt och fysiskt avstånd från vardagens stressfaktorer som e-post och att-göra-listor. Det återställer och bygger vår kapacitet att hantera dagens utmaningar.

Medan en studie fann att det är mest gynnsamt för ditt humör att gå en 75-minuters promenad i avsides belägna skogar, visade forskningen ändå att även promenader i något grönare områden, som en träd-kantad väg, kan ge humörfördelar. Detta är viktigt för de som inte har tillgång till täta skogar nära sina hem eller arbetsplatser, eftersom en kort promenad i en stadspark fortfarande kan ha en meningsfull inverkan på mental välmående.

2. Bättre koncentration
Att ta pauser i naturen kan också förbättra kognitiv prestation. Många labbaserade studier har visat att personer presterar bättre på uppmärksamhets- och minnesuppgifter efter att ha sett naturscenerier jämfört med när de tittade på stadsscenerier. Belegget visar också att ensam åtkomst till gröna ytor kan förbättra arbetsminne och uppmärksamhetsspann hos barn. Korta utomhuspauser under arbetsdagen (så lite som 10–15 minuter) kan förbättra koncentrationen hos personer som arbetar i kontor ännu mer.

Även när det inte finns möjligheter att besöka naturen utanför kontoret, har arbetsplatser med fler inomhusväxter rapporterat bättre arbetsresultat och välmående än de som arbetar i ett kontor utan växter. Detta visar att även en liten närvaro av natur kan vara fördelaktig.

3. Fysisk hälsa
Fördelarna med att tillbringa tid i naturen går bortom hjärnan. Att tillbringa tid i naturen, även så lite som 15 minuter, har visats förbättra kardiovaskulär hälsa på många sätt, inklusive genom att sänka blodtryck och vilo-hjärtfrekvens. Träningspass som utförs i gröna ytor kan också kännas mer njutbara och mindre ansträngande, även om du faktiskt kan arbeta hårdare.

I en studie genomförde deltagarna en 80-minuters vila i naturen innan de återvände till laboratoriet för att utföra en cykeltest där de utövade till utmattningens punkt. Studien fann att deltagarna som tillbringade tid i naturen innan sin test hade bättre uthållighetsprestation än de som hade tillbringat tid i ett urbant område innan testet.

Detta innebär att även om din träning inte sker utomhus, kan en kort besök i en park eller grönt utrymme innan ha varaktiga positiva effekter på träningsprestation och fysisk hälsa.

4. Utomhus i naturen
Det handlar om små, konsekventa steg och att ha kul. De mentala hälsonyttorna av att tillbringa tid i naturen är starka.

Oavsett om du har din lunchrast i en park eller väljer en grönare väg till och från jobbet, visar bevisen att dessa små förändringar kan ha en positiv effekt på humör och optimism redan från första början. Om dessa förändringar sedan blir en vana, kan det förbättra motivationen på jobbet och göra motion mer njutbar.

Var inte blyg att prova olika saker heller. Aktiviteter som att delta i ett parkrun-event i din lokala park eller att få dina händer smutsiga genom att bygga en husväxtsamling kan hjälpa dig att få en dos av naturen.

Källa: The Conversation

Taggar: Natur, välmående, mental hälsa, fysisk hälsa, humör, koncentration, kardiovaskulär hälsa, träning, utomhusaktiviteter, hälsonyttor.

En studie publicerad i Cureus visar att anemi är vanlig bland patienter med reumatoid artrit (RA). Mer än hälften av de undersökta patienterna hade anemi, med lägre genomsnittliga hemoglobinnivåer och högre sjukdomsaktivitet. Anemi kopplades till längre sjukdomsduration, högre svårighetsgrad och ökade inflammationsmarkörer. Forskarna betonar vikten av rutinmässig screening och hantering av anemi hos RA-patienter för att förbättra patientresultaten och livskvaliteten. Framtida forskning bör fokusera på att förstå mekanismerna bakom kopplingen mellan RA och anemi.

Källa: Cureus

Taggar: Reumatoid artrit, anemi, sjukdomsaktivitet, inflammationsmarkörer, C-reaktivt protein, erytrocytsedimentationshastighet, patienthälsa, livskvalitet, forskning.

Om du vill förbättra din prestation, både kognitivt och fysiskt, börjar du med att gå på toaletten och tömma tarmen. Om du ska tävla i en triathlon, kommer det att göra dig både snabbare och smartare, enligt två nya studier.

Den senaste forskningen involverade 13 triathleter, en kognitiv test kallad Stroop-testet och ett magnesiumoxid-laxativ. Resultatet? Idrottarna presterade mätbart bättre på kognitiva tester efter att ha tömt stora tarmen, en upptäckt som tyder på en outforskad koppling mellan rektum och kognitiv funktion. Denna potentiella koppling har intressanta implikationer, inte bara för topprestationer, utan även för att förstå kognitiv nedgång.

”Den mest slående upptäckten i denna studie är den odiskutabla förbättringen som observerades i Stroop-testprestationen för alla deltagare som konsumerade magnesiumoxid,” skriver ett forskarlag ledd av biokemisten Chen-Chan Wei från University of Taipei i en ny artikel. ”Även i frånvaro av magnesiumoxid, ledde defekation till förbättrade Stroop-testresultat för 9 av 13 individer.”

Ett Stroop-test presenterar konflikterande information visuellt. Ordet ”röd” kan till exempel visas i blå text; testdeltagaren måste säga färgen på texten, inte det skrivna färgordet. Testet utvärderar kognitiv flexibilitet och responsiv tid.

En studie från 2022 fann att patienter med tidig Parkinsons sjukdom kan visa mild kognitiv nedsättning när de är förstoppade, vilket tyder på en koppling mellan rektum och hjärnan. Sådana koncept är inte utan föregångare. Din tarm innehåller hundratals miljoner neuroner, och tarmens mikrobiom kan spela en roll för ditt humör, samt neurologiska och mentala hälsoproblem.

Wei och kollegor ville undersöka kopplingen för idrottare. Triathlon, som innefattar tre olika idrottsgrenar, är krävande både för hjärnan och kroppen. Idrottaren måste ta snabba beslut för att navigera banan, ha uthållighet för att klara distansen och i processen försöka besegra sina medtävlare.

Forskarna visade tidigare att att göra en avföring innan man cyklar resulterade i förbättrad prestation och förbättrad blodflöde i hjärnans prefrontala cortex hos triathleter. Nästa steg, efter att ha etablerat en koppling mellan en tom tarm och ökad fysisk prestation, var att försöka identifiera om det fanns en liknande koppling till kognitiv prestation.

”När du utövar motion, särskilt långdistansmotion, kommer din hjärna att skicka stora mängder kommandon till musklerna,” förklarar fysiologen Chia-Hua Kuo från University of Taipei. ”Om du kan upprätthålla muskelkontraktion beror det inte riktigt på om din muskel har förbrukat energin, utan om din hjärna kan utmana din muskel.”

Var och en av de 13 triathleterna i studien deltog i tre sessioner av Stroop-testning. För den första sessionen togs testet utan föregående tarmrörelse. För den andra sessionen, efter en noggrann diet, administrerades testet en timme efter en tarmrörelse. Slutligen, för den tredje sessionen, gavs idrottarna magnesiumoxid; de tog testet 13 timmar efter att ha tagit laxativet och en timme efter defekation.

Mer än två tredjedelar av deltagarna presterade bättre på testet med tomma tarmar i den andra sessionen. Intressant nog, 100 procent såg förbättring efter ett laxativ-assisterat tarmtömmande.

Fastän studiens storlek var liten, tyder skillnaden i prestation mellan sessionerna på att att tömma tarmen kan vara kopplat till förbättrad kognition.

Kopplingen och orsakerna till den har inte definitivt fastställts, men forskarna tror att det kan ha med begränsade resurser i kroppen att göra. När du har material i din matsmältningskanal, används blod och syre för att bryta ner det. Med inget material att fördjärvningsprocessen, kan dessa resurser användas någon annanstans.

Faktiskt, otillräcklig resurshantering under motion tros vara orsaken till det välkända fenomenet löpar-diarré, där idrottare förlorar kontroll över sin tarm under intensiv motion.

I en granskning från 2012 fann forskare att ”Under fysisk motion, ökar den sympatiska nervsystemets aktivitet och omdistribuerar blodflödet från de splankniska organen till de arbetande musklerna… En kraftigt reducerad splanknisk blodflöde orsakar ofta gastrointestinal ischemi.”

Det innebär att kroppen omdirigerar blod bort från de gastrointestinala organen för att arbeta med motionen; och det reducerade blodflödet orsakar gastrointestinala problem.

Allt är sammankopplat på konstiga och underbara sätt. Eller, som Kuo uttrycker det: ”Vår ande finns inte bara inuti skallen, utan också i andra delar. Och rektum är också en del av hjärnan.”

Forskarna varnar mot att ta laxativmedel. Om du har problem med att upprätthålla gastrointestinal regularitet, sök hjälp från en medicinsk specialist.

Resultaten har publicerats i Sports Medicine and Health Science.

Källa: Science Alert

Taggar: Prestation, kognition, tarmhälsa, triathlon, hjärnfunktion, laxativ, idrott, hälsoråd, forskning.

Nya beräkningar visar att varje rök cigarett kan minska livslängden med 20 minuter. Forskare från UCL har uppdaterat en studie från 2000 med nya data för att motivera människor att sluta röka. Rökning ökar risken för lungcancer och andra hälsoproblem. Sluta röka i en vecka kan förlänga livet med en hel dag. I Storbritannien minskar rökning livslängden med 10-11 år. Att sluta röka helt är nödvändigt för att eliminera hälsorisker.

Källa: Science Alert

Taggar: Rökning, livslängd, hälsorisker, lungcancer, hjärnskador, rökavvänjning, forskning, hälsa, välbefinnande.

Stimulering av vagusnerven, en av de viktigaste nerverna som förmedlar signaler från hjärnan till flera stora organ, visar sig vara ett effektivt sätt att behandla personer med svår depression. En internationell forskargrupp genomförde en klinisk studie på 493 vuxna vars depression inte tidigare svarat på behandling. Deltagarna utrustades med en enhet som kunde stimulera en av deras vagusnerven, vilket sedan aktiverades hos hälften av gruppen för att sända signaler till områden i hjärnan som reglerar humör.

Bedömningar genomfördes under cirka tio månader, efter vilka deltagare som mottog stimulering visade förbättringar i sina depressiva symptom, livskvalitet och förmåga att utföra vardagliga aktiviteter.

”I genomsnitt hade varje patient redan provat 13 behandlingar som misslyckats innan de gick med i studien, och de hade tillbringat mer än hälften av sina liv sjuka med depression,” säger Charles Conway, professor i psykiatri vid Washington University i St. Louis. ”Men trots det superhöga nivån av ihållande sjukdom, ser vi fortfarande statistiskt signifikanta, mätbara förbättringar i depressiva symptom, livskvalitet och funktionella resultat.”

Även om VNS (Vagus Nerve Stimulation) tidigare visat lovande resultat för behandling av depression, har bevisen inte alltid varit entydiga, vilket gjort behandlingen svår att få betald för många i USA via försäkringar.

Det finns dock några anledningar att vara försiktig. Baserat på studiens primära mätning av depressiva symptom, Montgomery-Åsberg Depression Rating Scale (MADRS), fanns det inga skillnader mellan behandlings- och kontrollgruppen.

Mycket få deltagare från någon av grupperna rapporterade fullständig remission av sin depression, och det är också värt att notera att studien delvis finansierades och stöddes av LivaNova USA, som tillverkar ett VNS-terapisystem för patienter.

Trots dessa förbehåll visar studiens resultat lovande tecken, särskilt när det gäller att hjälpa personer att slippa den mentala paralys som kan följa med svår depression.

”Vad som verkligen är viktigt här är att patienterna själva rapporterade att deras liv förbättrades,” säger Conway. ”De säger att de ser meningsfulla förbättringar i sin förmåga att fungera och leva sina liv.”

Upptill 30 procent av dem med svår depression drar inte nytta av standardantidepressiva, med förvärrade mentala hälsoproblem och ökad risk för självmord, inläggning och funktionsnedsättning.

Samma kliniska studie används för att se om VNS kan göra skillnad för personer med bipolär sjukdom. Dessutom vill forskarna fortsätta studien i ytterligare fyra år och se om fördelarna är särskilt märkbara i vissa grupper av människor.

”Det fina med vagusnervstimulering, som vi vet från andra studier, är att när patienten svarar, brukar effekterna vanligtvis hålla i sig,” säger Conway.

Forskningen har publicerats i två artiklar i Brain Stimulation.

Källa: Science Alert

Taggar: Depression, vagusnervstimulering, VNS, psykiatri, hjärnforskning, kliniska studier, behandling, livskvalitet, mentalt välbefinnande.

En forskningsartikel publicerad i den ansedda tidskriften Blood den 26 december 2024 avslöjar den genetiska orsaken bakom den sällsynta AnWj-negativa blodgruppfenotypen.

I över femtio år har vetenskapen stått frågande inför den genetiska bakgrunden till AnWj-antigenet på röda blodkroppar. Nu har en forskargrupp under ledning av Louise A. Tilley vid [ingen specifik institution anges i texten, men man kan lägga till en fiktiv institution eller utelämna det] äntligen lyckats lösa gåtan. Deras banbrytande forskning visar att individer med den sällsynta, ärftliga AnWj-negativa blodgruppen bär på deletioner i MAL-genen, vilket leder till avsaknad av Mal-proteinet.

AnWj-antigenet identifierades redan 1972, men dess genetiska grund har förblivit oklar trots tidigare kopplingar till proteiner som CD44 och Smyd1-histonmetyltransferas. Utvecklingen av anti-AnWj-antikroppar kan vara kliniskt betydelsefullt, men uppstår oftast till följd av en tillfällig undertryckning av antigenuttrycket. En liten grupp individer har dock rapporterats ha en bestående, autosomalt recessivt ärftlig AnWj-negativ fenotyp.

Genom att utföra helgenomsekvensering på individer med den ärftliga AnWj-negativa fenotypen fann forskarna inte några gemensamma mutationer i generna för CD44 eller SMYD1. Istället upptäckte de homozygositet för samma stora exoniska deletion i MAL-genen. Denna upptäckt bekräftades sedan hos ytterligare oberoende AnWj-negativa individer.

MAL-genen kodar för myelin- och lymfocytproteinet (Mal), ett integralt membranproteolipid med flera passager som tidigare har visat sig spela en viktig roll i celltransport och membranens stabilitet. Forskarna kunde visa att AnWj-positiva individer uttrycker fullängds Mal-protein på sina röda blodkroppars membran. Detta protein saknades helt på membranen hos AnWj-negativa individer, oavsett om deras negativa fenotyp var ärftlig eller orsakad av undertryckning.

Ytterligare experiment visade att bindningen av anti-AnWj-antikroppar kunde förhindra bindningen av anti-Mal-antikroppar till AnWj-positiva röda blodkroppar. Detta tydde på att antikropparna binder till samma molekyl. För att bekräfta Mal-proteinets roll utfördes experiment där man överuttryckte Mal i en erytroid cellinje. Resultatet var att AnWj-antigenet uttrycktes, oavsett om CD44 var närvarande eller inte. Detta bevisar att Mal är både nödvändigt och tillräckligt för att AnWj-antigenet ska uttryckas.

Forskarnas resultat löser inte bara den genetiska gåtan bakom den ärftliga AnWj-negativa fenotypen, utan lägger även grunden för ett nytt blodgruppssystem. Denna upptäckt minskar antalet kvarvarande olösta blodgruppsantigener och ger en djupare förståelse för blodgruppsserologi.

”Våra data löser den genetiska bakgrunden till den ärftliga AnWj-negativa fenotypen och utgör grunden för ett nytt blodgruppssystem, vilket ytterligare minskar antalet återstående olösta blodgruppsantigener,” konstaterar forskarna i sin artikel.

Denna viktiga upptäckt kan ha betydande implikationer för transfusionsmedicin och förståelsen av sällsynta blodgrupper. Genom att identifiera den genetiska grunden för AnWj-negativitet kan man i framtiden utveckla mer precisa diagnostiska metoder och potentiellt förbättra hanteringen av patienter med anti-AnWj-antikroppar.

Nyckelpunkter från artikeln:

• Den ärftliga AnWj-negativa blodgruppfenotypen orsakas av homozygositet för en deletion i MAL-genen, som kodar för Mal-proteinet.
• Mal-proteinet uttrycks på röda blodkroppars membran hos AnWj-positiva, men inte hos AnWj-negativa individer.
• Antikroppar mot AnWj och Mal binder till samma molekyl på röda blodkroppar.
• Överuttryck av Mal-proteinet leder till uttryck av AnWj-antigenet.

Länk till artikeln: https://doi.org/10.1182/blood.2024025099

Mikroglia, hjärnans primära immunceller, spelar en central roll i utvecklingen av Alzheimers sjukdom (AD). Trots detta är mekanismerna genom vilka mikroglia kan orsaka neurodegeneration fortfarande oklara. En ny studie har upptäckt att en bevarad stressignalväg, den integrerade stressrespons (ISR), karakteriserar en subset av mikroglia med neurodegenerativa konsekvenser.

Studien visar att autonom aktivering av ISR i mikroglia är tillräcklig för att orsaka tidiga tecken på de ultrastrukturellt distinkta ”dark microglia”, som är kopplade till patologisk synapsförlust. I AD-modeller förvärrar aktivering av mikroglial ISR neurodegenerativa patologier och synapsförlust, medan dess hämning mildrar dessa effekter.

Mekaniskt visar studien att ISR-aktivering främjar utsöndringen av toxiska lipider från mikroglia, vilket påverkar neuroners homeostas och överlevnad in vitro. Farmakologisk hämning av ISR eller lipidsyntes mildrar synapsförlust i AD-modeller. Resultaten visar att mikroglial ISR-aktivering representerar en neurodegenerativ fenotyp, som kan upprätthållas, åtminstone delvis, genom utsöndring av toxiska lipider.

Källa: Cell

Taggar: Alzheimers, mikroglia, neurodegeneration, integrerad stressrespons, synapsförlust, toxiska lipider, hjärnforskning, immunceller.